Inte för att skryta…

Inte för att skryta men min Janssons frestelse blev omnämnd som den bästa folk hade smakat. Och en som hade vägrat Janssons allti för att ansjovis ew sa att det var det bästa hon någonsin ätit. Så att ja. 

Jag säger inte att er är värre men jo.

Ja det gör jag. Recept kommer. 

Hej lilla bloggen, nu är jag här igen. Vet ni vad? Jag har inte hunnit med er! Förlåt! Men vet ni vad? Jag har gjort massa andra helgalna grejer!

Minns ni att jag hade en audition för en stund sedan? Den gick himla bra, och nu har vi spelat in skitfrän TV som blir sänd i vår! Vad tror ni att jag ska vara med på? En gång i påsk får man se mig klanta till det lite grann, och äta ganska mycket mat, och prata väldigt mycket om smör. 

Den TV-inspelningsveckan gick ju lite i 140 så man hann inte riktigt sova, och så jobbade jag ju 50% vid sidan av det. Och jag hann väl kanske sova 1 timme på planet till..

Bild

…underbara Paris! Jag drog dit fredag kväll till söndag morgon för att besöka min lillasyster som bor där. Hon fyllde 23 år så vi hade överraskningsfest och jag fick vara ansvarig för att lura henne dit vi skulle. I Paris där jag inte hittar. Plus att jag KAN INTE LJUGA. Jag börjar fnissa som en femtonåring om jag ska luras. Men det gick tll slut bra! Däremo var jag så upptagen av att hålla masken att jag knappt hann ta några bilder. 

Och jag hann väl i ärlighetens namn inte helt sova ut den helgen heller. Det blev ganska sent. Och med sent menar jag typ mellansen morgon. Så efter det så har jag nästan bara sovit och i varje fall inte orkar blogga eller laga mat eller sådant tjafs. 

En grej till bara, innan jag försvinner ur min dvala och kanske till och med får tummen ur och förbereder lite Janssons Frestelserecept till er, är det okej om man redan kanske har juldekorerat sitt hem, även om det är november? Frågar åt en vän. 

God Jul hörrni, nu är jag tillbaka i ditt liv! Och om du har ett problem med min tidiga julpepp har jag bara en sak att säga:

Bild

 

 

Kära jultomten…

Kära jultomten. 

Jag har varit snäll i år, och borde få bra, hårda paket under granen. Jag har hjälpt tanter över gatan (eller fulla kompisar som gick lite som tanter kanske), räddat katter ur träd (eller min mössa när den flög iväg var det nog) och tänkt på barnen i Afrika (ätit jättemycket och aldrig lämnat på tallriken). 

Jag har redan fått en julklapp av pappa, en helg i Paris hos min lillasyster – jag åker imorgon! Så i väntan på resebilder och matpepp så kan vi prata vad mer jag borde få i julklapp av tomten.

Digitalt köksmått!

Det är nog på tiden att lära sig att baka ordentligt och våga vara noggrann vid recepten. Öch med den här slipper jag köpa köksvåg och nollställa och fram och tillbaka. Jag tycker om de här smarta allt-i-ettgrejerna! Den är till och med billig! Och jag borde kanske jobba på tvshop som jag holler på!

Bild

 

(via Coolstuff)

Eller kanske man ska tänka fram till sommaren och önska sig en Fire Wire! 

Bild

(via Coolstuff)

Världens kanske fiffigaste grillspett som inte är ett grillspett. Man trär på det man vill grilla som ett halsband och så är det bara att grilla på. 

Och till sommarens grillat vill vi helt säkert dricka en Southern Bourbon Stout – helst hemmalagad!

Bild

 

(via Uncommon Goods)

Jag har aldrig provat att brygga egen öl men har några vänner som är helt otroligt duktiga på det! Så nu är det nog på tiden att kasta sig med på det. 

Något jag verkligen behöver hemma är tygservietter, jag blir så trött på att använda samma gamla tråkiga IKEApapper när vi har gäster. Helst vill jag ha de här handbroderade!

Bild

 

(via Uncommon Goods)

Något jag aldrig får nog av är glasgrejer. Och det är på tiden att jag får blanda upp våra gamla klassiska whiskeytumblers med några från framtiden. Närmare bestämt de här från Blade Runner som är VÄRLDENS BÄSTA FILM!

Bild

(via Firebox)

Bowties are cool. 

Bild

(via Neatoshop)

Är inte det en bra önskelista, tomten? Tack på förhand!

Med Vänliga Hälsningar

Tanja

 

English:

All I want for Christmas is you…and also this bunch of stuff. 

 

 

Aïoli

Den här helgen har varit en explosion av matkärlek och goda vänners lag. Jag blir helt till mig! Min mun och mage älskar mig just nu. Och några av mina kompisar också för den delen. En snabb recap: 

Fredagen – Lagade megagod mat med Pernilla för att bjuda käraste Magnus och Sofia på pangmiddag och myskväll. Det blev laxsliders med hemmalagad senapsaïoli, sötpotatispommes och chêvreostfyllda honungschampinjoner. Tyvärr blev det inga höjdarbilder på galenskaperna (eller det finns på instagram! Ni har väl märkt att ni kan se mitt instagramflöde i högermarginalen?)

Igår, lööördag – Jag hade två timmar för mig själv i lägenheten innan jag skulle iväg och dansa balboa på Henriken. Och ni vet hur det ibland är sjukt tråkigt att laga mat till bara sig själv? Nej, inte jag heller. Jag använde en timme på att laga superdupertapas bara till mig själv. Patatas bravas med en riktigt stark tomatsås, vitlöksstinn bruschetta, hemmagjord aïoli och min nya absoluta favoritmat – Halloumi stekt i brynt smör med salvia. Det smakar så nötigt och karamelligt att jag bryter ihop. Ett litet ensamlyx helt enkelt. 

Bild

Och så idag har jag, Pernilla, Emelie och Lisa flugit runt på loppemarked för att fynda gamla böcker (HALLÅ jag har köpt en kokbok från 1925! Den är sjukt rolig!). Vi blev kalla och inte minst hungriga, så vi flydde till underbara Mathallen och åt tapas till sen lunch.

Ja, ni märker väl kanske den gemensamma nämnaren här. Yup. Min vitlöksandedräkt är helt skrattretande. Jag tror att jag har konsumerat cirka 3 l ren olja bara i aïoliintaget. 

Så nu ska vi prata aioli! Här kommer på allmän begäran (eller okej, Pernilla frågade om receptet. Kanske inte allmänheten.)

Senapsaïoli

Ingredienser:

  • 2 små äggulor 
  • ca. 0,5 dl solrosolja (eller annan smaksneutral)
  • 1 vitlöksklyfta
  • 1/4-dels citron
  • 1 msk helkornig senap (jag använder den som heter Maille Wholegrain Mustard)
  • 1 krm söt senap
  • salt och peppar

Det enda trixet med aïoli är att bara tillsätta pyyyyyttepyttelite olja om gången i början. Efter den har börjat tjockna är det inte så farligt, men tar man för mycket i starten finns det en risk för att den inte tjocknar. Så fega i början. Och det är heller inte säkert att ni behöver 0,5 dl olja, det beror helt på hur fast man vill ha aïolin. Ju mer olja desto fastare blir det. Yes, nu sätter vi igång.

Ha äggulorna i en bunke. Vispa till lite lätt med en elvisp (om du inte har världens starkaste underarmar). Tillsätt ca 1 msk olja och vispa tills det har blivit helt utblandat med äggulorna. Fortsätt med att tillsätta lite olja åt gången och vispa ut ordentligt tills du märker att konsistensen blir tjockare och tjockare. Då gör du rätt! Fortsätt tills aïolin har fått en liiite fastare konsistens än du vill ha, iom att vi ska tillsätta lite vätska så att den blir unset mer lättflytande. 

Smaksätt med senap, citron och vitlök efter behag och smaka av med salt och peppar. Tadaaa! Tack vare senapen blir det här den bästa och coolaste aïolin i hela vida världen. Något jag ofta gör är att byta ut eller ersätta hälften av citronsaften med limesaft och rivet skal. Lite spetsigare och friskare smak. 

Bild

Idag gjorde jag det lätt för mig och myser framför Doctor Who med vitlöksbröd, nylagad aïoli och en starksöt härlig tomatsås med massa grön chili och… you guessed it, vitlök. Ett värdigt avslut på en härlig helg. 

 

Diga Diga Do

 

Jag älskar verkligen sushi. Absolut inte all sushi, egentligen bara en slags – tempurascampi med massor massor massor chilimajonäs. Och så tar man lite Sriracha på varje bit. Jag klarar inte av tanken på rå fisk, men ge mig min chilimajonäsdränkta lilla friterade godbit så är jag i himmelriket. 

Problemet med mat som är så himla god är att det dessvärre blir väldigt dyrt att äta det till middag varje dag – även om jag gärna hade velat. I och med att vi har vårt favoritsushiställe precis över gatan så är det frestande. Jag har ju förstått att det inte är omöjligt att laga egen sushi hemma, men. Styr. Det är rätt. Över. Gatan.

Så för att stävja detta sug började jag istället laga det här, som jag kallar för Diga Diga Do på grund av den skönaste versionen av den låten – Diga Diga Do i Little Fats & Swingin’ Hot Shot Partys version. De är ett japanskt dixielandband (säg det tre gånger fort dixielandbanddixielandbanddixielandband) med lite sådär härligt crappy engelska. Charmigt!

Jag tycker det sammanfattar exakt allt som är så gott med sushi. Den krispiga pankoytan, krämig avocado med supergod chilimajonäs och supersalt soya. Med lite krispig paprika så blir det helt perfekt, det händer något helt sjukt med alla texturer och smaker. Och en skvätt lime för syrans skull. 

Bild

Diga Diga Do

Ingredienser: (till 1 person)

  • 1 laxfilét
  • ca. 1 dl panko breadcrumbs
  • en halv avocado
  • 1/4-dels liten röd paprika
  • Majonäs (helst hemmalagad, men det här går lite fortare)
  • Sriracha
  • Japansk soya och wasabi till servering

Finhacka paprikan i långa, tunna stavar. Gröp ur avocadon och skär snitt från ac. 2 cm från toppen så de fortfarande hänger ihop. Antingen lagar du hemmagjord chilimajonäs, eller så blandar du helt vanlig köpemajjo med Sriracha. Det går fortast så, orkar inte muckla så mycket idag. 

Dela laxfilén i fem delar på tvärsen och salta och peppra. Häll ut pankon på ett litet fat och doppa laxbitarna så att de är helt täckta av smulor. Stek i smör tills de är helt genomstekta, ca 5 minuter på varje sida så blir de perfekt gyllenrbuna. Passa på att inte stekpannan är förm varm bara, det behövs inte mer än mellanvärme. Annars får du en svartbränd rå fiskbit.

Servera med soyan, majonäsen och grönsakerna. Nomnomnom. Så kan jag fortsätta att drömma om sushi imorgon istället.  

En sak måste bara förtydligas innan du börjar laga mat. När jag säger ”finhacka paprikan i långa tunna stavar” menar jag då alltså INTE att du ska finhacka Paprika Steen. Det är olagligt att döda också danska skådespelerskor. 

Gräddig pasta i höstljus

Egentligen skulle jag susat ner till swing cluben och DJ:at skön swing, men kroppen valde at prioritera viktigare saker – som att få lite feberkänningar, en tjock hals och sånt. Well done, kropp. Bra val. 

När jag är lite sjuk behöver jag oftast grönsaker, fett, chili och vitlök. Helst också smält ost. 

Alltså, jag har tänkt på en sak. Finns det något sätt att kombinera sån friterad scampisushi med chilimajonäs – med smält ost på något sätt utan att det blir helt vidrigt? Jag har tänkt mycket på det här. 

I brist på svar över åter en av livets stora frågor lagar jag något annat – en snabb och krämig pasta som är. Så. Satans. God. 

Bild

Cappelli med parmesan och -gräddsås med kryddig svamp och squash

(Alltså, seriöst. Det går inte att hitta på några roliga jazzskämt om det där. Inte ens oroliga.)

Ingredienser:

  • Cappellipasta, nog för 2 hungriga pers
  • 2 dl grädde
  • en msk gräddfil/crème fraîche
  • ca 2 dl grovriven squash
  • en näve champinjoner
  • 5 körsbärstomater, grovhackade
  • 5 vitlöksklyftor, grovhackade
  • 0,5 dl riven parmesanost
  • en halv chili
  • smör att steka i
  • Salt, peppar, muskotnöt

BildEfter att du har hackat allt det där så ser det ut lite sådär. Koka upp pastan enligt paketets anvisningar, och smält smör i en stekpanna. Fräs upp chili och vitlök på mellanvärme och akta så att du inte bränner vitlöken. Bränd vitlök är nästan lika bittert som mig före första kaffen på väg till jobbet en kall slaskig morgon. 

När chilin och vitlöken svettats en stund tillsätter du squashen och svampen. Låt det här fräsa en stund tills svampen fått färg och squashen har gosat ihop sig och släppt lite vätska. Tillsätt tomaterna, grädden och parmesanen. Koka ihop och krydda med salt, peppar och MASSOR med muskot. Koka ihop tills grädden tjocknat, och klicka i crème fraîchen. 

Häll av pastan och servera såsen till. 

Jag brukar laga det här till helglunch på hösten, lite tungt och runt men supergott och snabbt. Och så är det ju väldigt lätt att byta ut mot andra grönsaker om det är det man har hemma. 

Bild

Där sist hade ni ett litet stilleben jag kallar Gräddig pasta i höstljus. ‘Cause that’s just how I roll. Alltså, ljuset härute är så varmt och brandgult just nu. Man blir lite varm i hjärtat nästan. Ännu varmare blir jag nu när jag bäddar ner mig i soffan med en kopp te och en Netflixlista för lite hardcore rehabilitering så att jag kan komma mig på jobb imorgon. Kram!

 

 

Slappfisken

 

 

 

 

Det ösregnar ute, i zigzag. Swoosh swoosh swoosh när bilarna kör genom vattenpussar som växer och växer till oceaner som täcker min lilla gata i stan. En lagom söndag, utan press på att gå ut genom dörren. Se färdigt en serie. Måla tånaglarna. Spela ukulele. Min agenda känns inte fullproppad. Slappfisken Tanja har få söndagsambitioner. Och det känns jävligt fint alltså.

Magen knorrar. Vad har vi i skåpen?

20130817_174051

Slappfisk

Ingredienser:

  • Extra tjock tortilla
  • Riven ost
  • Stark tomatsås
  • 1 lax- eller öring filet
  • 1 lime
  • 1 stor champinjon (eller flera små)
  • 2 msk grovhackade jalapeños
  • Någon god sallad att ha vid sidan

Värm ugnen till 200 grader. Skiva champinjonerna tunt och fördela på tortillabrödet. strö över den rivna osten och klicka dit så mycket tomatsås som du vill ha. Strössla över jalapeñon. Stoppa in i ugnen medan den förvärmer så att soten börjar smälta och brödet inte blir bränt.

Dela laxfiléen fört i två på mitten, och sedan en gång till längs med filéen, så att du har fyra stycken tunna minifiléer. Salta och peppra och kläm över massor med limesaft. Fräs upp i en panna med smör. När båda sidorna är gyllenstekta och nästan lite knapriga är fisken klar. Kolla till tortillan i ugnen, den borde vara klar nu, osten bubblig och tortollans kanter helst inte helt sönderbrända. Ta ut ur ugnen, fördela fisken över, och riv över limeskal.

Servera med en sjysst sallad. Typ maché? Machésallad är sjysst.

Sådär, magen är tyst igen. Nu fortsätter mitt ukulelemaraton.