Coleslaw

Efter att jag lagade vårrullar i förrgår så hade vi plötsligt ett kylskåp fullt av vitkål och morötter. Det är tydligen lag på att man inte bara får köpa en morot. Man måste köpa minst ett enormt knippe, och gnaga tills tänderna är brandgula.

Hursomhaver, jag valde att se det som ett tecken från universum – ett tecken på att jag borde laga coleslaw och sitta med majonäs över hackan och kålstrån spretande ut ur hela munnen på ett nästan perverst sätt. Det kändes som ett bra tecken. Så skred jag till verket, med Louis Jordans Coleslaw på stereon och solsken i sinn.

Till det lagade jag enkla laxbiffar med fetaost och oliver, och lite avocado och tomater på sidan av för att få i mig de där fem om dagen man borde. Och eventuellt för att stilla det pinsamma i att tröcka i sig massa coleslaw mitt på ljusa dagen. och ojsan, så gott det blev! En ganska perfekt lunch, om jag får säga det själv.

Bild

Coleslaw

Ingredienser:

  • 2 dl hackad vitkål
  • 1 vårlök
  • en halv morot
  • ca. 5 msk majonäs
  • 2 msk crème fraîche
  • 1 msk senap med hela korn (jag använder Maille, den är sjukt god)
  • 2 krm äppelcidervinäger
  • salt och peppar

Riv vitkål med mandolin eller osthyvel, riktigt riktigt tunt. Hacka över ett par gånger så att det inte blir så långa ”strån”. Finhacka moroten i tändstickstunna strimlor. Eller julienne om man vill låta lite proffsig. Finhacka det vita på vårlöken. Blanda ihop grönsakerna i en bunke och tillsätt majonäs – lagom mycket för att den ska vara krämig, men fortfarande klumpa ihop sig. Det är inte alltid man behöver så mycket som man tror, då blir det lite väl rinnigt. Tillsätt sedan crème fraîchen, senapen och rör ihop. Smaka av med salt och peppar och en pytteliten skvätt med äppelcidervinäger!

Supergott till grillat, eller starkt, eller istället för tillbehör till lunch, eller… det mesta. Cole slaw är gott nästan hela tiden faktiskt.

Nästa gång, när vitkålslagret i kylen sinat, tänkte jag laga coleslaw på rödkål – det blir en fantastisk knallrosa historia! Om du äter på The Nighthawk Diner här i Oslo så kommer du troligtvis få en klatt av det till hamburgaren. Kanske man borde ha lite rivet äpple i nästa gång också?

Let the good times springroll

Jag gillar att tro att jag är en äventyrare. Det behöver inte vara stora äventyr. Jag kan ta en krånglig väg hem från jobbet, och upptäcka en snygg dunge, till exempel. Jag bestiger inte Mount Everest. Jag köper något jag inte kan definiera från en utländsk butik och lagar någonting med det.  En gång rakade jag benen för första gången för att jag hade tråkigt. Ibland är jag så galen att jag kollar på sida två när jag har googlat något, eller hör på en låt på spotify som heter något jättepinsamt eller konstigt även om det dyker upp på mina vänners facebook- eller spotifyflöden. Sån är jag.

I några fall är det inte så stora utsvävningar. Ibland traskar man runt på Søstrene Grenes och ser att de säljer rispapper för typ… elva spänn, och köper det, även om man aldrig har lagat något med rispapper eller egentligen ja, vet vad det är. Det är väl ris och papper liksom. Tänker man.

Så det blev spontana vårrullar. Och det är ju kanske inte så spexigt när man tänker på det. Men det var ett stort steg för mig, ett väldigt litet steg för mänskligheten.

Bild

Först, efter rullningen, låg de där som bleka, nakna bebisar som kisar i det starka ljuset. Efter lite värme och våld blev de krispiga och gyllenbruna. Sätt på Ray Charles Let the good times roll så kör vi.

En sak som också är bra med det här är att det här är en superbillig middag. I Norge på hösten kostar vitkål inte mer än typ 1 krona, för nu. är det fårikåltider. Fårikål är exakt vad det låter som, och är supertraditionell och väldigt norsk mat. Får. I kål. Vi håller oss nog till kålen tror jag.

Let the good times springroll

Ingredienser:  (till 9 st)

  • 9 st rispapper
  • 1,5 laxfiléer på 100 g
  • 1 morot
  • 2 dl strimlad vitkål
  • 3 stora champinjoner
  • 1 vårlök
  • ett par inlagda ingefärbitar (sådan man får till sushi)

Finhacka moroten i tunna, tunna stavar. Det här en den delen av receptet sm faktiskt tar lite tid. Gud vad man måste finlira.

Strimla kålen med en mandolin, eller så tunt du kan med kniv. Hacka över den ett par gånger så att inte strimlorna är för långa. Finhacka svamp, vårlök och den inlagda ingefäran. Dela laxen i tunna bitar på tvärsen.

Nu kommer det roliga. Skölj rispapprene en och en under rinnande varmt vatten till du känner att det blir mjukt och kan rullas. Lägg upp rispappret på en ren kökshandduk. Vät inte fler än 1 rispapper åt gången, gör de en och en på löpande band.

Lägg en laxbit, morot, svamp, lök, ingefära och kål på mitten av rispappret. Vik över sidorna över fyllet, och rulla sedan den flärpen närmast dig över fyllningen och vidare tills vårrullen är helt sluten. Du kan ta lite i så att rullen blir tight, rispappret fäster i sig själv så att  de håller ihop.

Upprepa med resten av rispapprena och fyllningen. Stek antingen i stekpanna tills de är helt genomstekta, eller i ugn på 200 grader i ca. 10 min.

20130920_162856

Spicy dipsås

Ingredienser:

  • 0,5 dl japansk soyasås
  • en skvätt sesamolja
  • 1/4-del röd chili
  • en cm färsk ingefära
  • Den vita delen av en vårlök
  • 1 msk sesamfrö
  • 1 msk brunt socker

Riv ingefäran i en liten bunke, finhacka vårlök och chili och blanda i i ingefäran. Blanda i soya, sesamolja, sesamfrö och brunt socker och låt blandningen dra i kylskåpet medan du lagar vårrullarna. Dippa rullarna i såsen när de är färdiga.

20130920_162847

Diga Diga Do

 

Jag älskar verkligen sushi. Absolut inte all sushi, egentligen bara en slags – tempurascampi med massor massor massor chilimajonäs. Och så tar man lite Sriracha på varje bit. Jag klarar inte av tanken på rå fisk, men ge mig min chilimajonäsdränkta lilla friterade godbit så är jag i himmelriket. 

Problemet med mat som är så himla god är att det dessvärre blir väldigt dyrt att äta det till middag varje dag – även om jag gärna hade velat. I och med att vi har vårt favoritsushiställe precis över gatan så är det frestande. Jag har ju förstått att det inte är omöjligt att laga egen sushi hemma, men. Styr. Det är rätt. Över. Gatan.

Så för att stävja detta sug började jag istället laga det här, som jag kallar för Diga Diga Do på grund av den skönaste versionen av den låten – Diga Diga Do i Little Fats & Swingin’ Hot Shot Partys version. De är ett japanskt dixielandband (säg det tre gånger fort dixielandbanddixielandbanddixielandband) med lite sådär härligt crappy engelska. Charmigt!

Jag tycker det sammanfattar exakt allt som är så gott med sushi. Den krispiga pankoytan, krämig avocado med supergod chilimajonäs och supersalt soya. Med lite krispig paprika så blir det helt perfekt, det händer något helt sjukt med alla texturer och smaker. Och en skvätt lime för syrans skull. 

Bild

Diga Diga Do

Ingredienser: (till 1 person)

  • 1 laxfilét
  • ca. 1 dl panko breadcrumbs
  • en halv avocado
  • 1/4-dels liten röd paprika
  • Majonäs (helst hemmalagad, men det här går lite fortare)
  • Sriracha
  • Japansk soya och wasabi till servering

Finhacka paprikan i långa, tunna stavar. Gröp ur avocadon och skär snitt från ac. 2 cm från toppen så de fortfarande hänger ihop. Antingen lagar du hemmagjord chilimajonäs, eller så blandar du helt vanlig köpemajjo med Sriracha. Det går fortast så, orkar inte muckla så mycket idag. 

Dela laxfilén i fem delar på tvärsen och salta och peppra. Häll ut pankon på ett litet fat och doppa laxbitarna så att de är helt täckta av smulor. Stek i smör tills de är helt genomstekta, ca 5 minuter på varje sida så blir de perfekt gyllenrbuna. Passa på att inte stekpannan är förm varm bara, det behövs inte mer än mellanvärme. Annars får du en svartbränd rå fiskbit.

Servera med soyan, majonäsen och grönsakerna. Nomnomnom. Så kan jag fortsätta att drömma om sushi imorgon istället.  

En sak måste bara förtydligas innan du börjar laga mat. När jag säger ”finhacka paprikan i långa tunna stavar” menar jag då alltså INTE att du ska finhacka Paprika Steen. Det är olagligt att döda också danska skådespelerskor. 

Gräddig pasta i höstljus

Egentligen skulle jag susat ner till swing cluben och DJ:at skön swing, men kroppen valde at prioritera viktigare saker – som att få lite feberkänningar, en tjock hals och sånt. Well done, kropp. Bra val. 

När jag är lite sjuk behöver jag oftast grönsaker, fett, chili och vitlök. Helst också smält ost. 

Alltså, jag har tänkt på en sak. Finns det något sätt att kombinera sån friterad scampisushi med chilimajonäs – med smält ost på något sätt utan att det blir helt vidrigt? Jag har tänkt mycket på det här. 

I brist på svar över åter en av livets stora frågor lagar jag något annat – en snabb och krämig pasta som är. Så. Satans. God. 

Bild

Cappelli med parmesan och -gräddsås med kryddig svamp och squash

(Alltså, seriöst. Det går inte att hitta på några roliga jazzskämt om det där. Inte ens oroliga.)

Ingredienser:

  • Cappellipasta, nog för 2 hungriga pers
  • 2 dl grädde
  • en msk gräddfil/crème fraîche
  • ca 2 dl grovriven squash
  • en näve champinjoner
  • 5 körsbärstomater, grovhackade
  • 5 vitlöksklyftor, grovhackade
  • 0,5 dl riven parmesanost
  • en halv chili
  • smör att steka i
  • Salt, peppar, muskotnöt

BildEfter att du har hackat allt det där så ser det ut lite sådär. Koka upp pastan enligt paketets anvisningar, och smält smör i en stekpanna. Fräs upp chili och vitlök på mellanvärme och akta så att du inte bränner vitlöken. Bränd vitlök är nästan lika bittert som mig före första kaffen på väg till jobbet en kall slaskig morgon. 

När chilin och vitlöken svettats en stund tillsätter du squashen och svampen. Låt det här fräsa en stund tills svampen fått färg och squashen har gosat ihop sig och släppt lite vätska. Tillsätt tomaterna, grädden och parmesanen. Koka ihop och krydda med salt, peppar och MASSOR med muskot. Koka ihop tills grädden tjocknat, och klicka i crème fraîchen. 

Häll av pastan och servera såsen till. 

Jag brukar laga det här till helglunch på hösten, lite tungt och runt men supergott och snabbt. Och så är det ju väldigt lätt att byta ut mot andra grönsaker om det är det man har hemma. 

Bild

Där sist hade ni ett litet stilleben jag kallar Gräddig pasta i höstljus. ‘Cause that’s just how I roll. Alltså, ljuset härute är så varmt och brandgult just nu. Man blir lite varm i hjärtat nästan. Ännu varmare blir jag nu när jag bäddar ner mig i soffan med en kopp te och en Netflixlista för lite hardcore rehabilitering så att jag kan komma mig på jobb imorgon. Kram!