Moderlandet

Bild

Hörrni. Om jag mutar er med ett recept på en slags artisanpaj som luktar södra Frankrike – står ni ut med femtonhundra bilder på min semester? Sjysst! Tack!

Alltså den här lantliga ratatouilleliknande historian är snabb och härlig. Och helt vegansk faktiskt, om man skippar osten. Men vad det är… ja, säg det. Vad är en paj? Den saknar pajskal. Potatis räknas väl inte som pajdeg? Men den är formad som en paj?

Grönsaks….grej

Du behöver:

  • Låg pajform

Ingredienser:

  • ett par stora potatisar
  • 1burk krossade tomater
  • 1 halv squash
  • 2 grabbnävar champinioner
  • 1 halv stark chili
  • 5 vitlöksklyftor
  • socker
  • 1 stor näve riven, lagrad ost (Uteslut för vegangrej)
  • smör och olja
  • Timjan och rosmarin

Sätt ugnen på 225 grader. Skala potatisarna och skär dom i tunna båtar. Fördela i botten av pajformen och skaka runt med olja, salt och rosmarin. Sätt in i ugnen. Dela grönsakerna i lagom stora bitar och fräs upp i en stor stekpanna. Smält smör/olja i en kastrull. Fräs upp rosmarin, timjan, finhackad chili och hackad vitlök tills det doftar gott i hela våningen. Tillsätt krossade tomater. Smaka av med salt, peppar, ett par matskedar socker för att balansera ut det lite beska. Stick i potatisarna med en gaffel och se om de är mjuka. De får gärna ha lite spänst kvar. Fördela grönsakerna över potatisbåtarna, häll över tomatsåsen. Toppa med god, lagrad ost eller parmesan. Ställ in hela faderullan i ugnen i ca. 10 minuter – eller tills osten har smält och potatisen är helt mjuk.

Det här är helt övergott till sommarlunch när det är riktigt varmt med en bit surdegsbröd och en god olivolja på. Så betrakta er som matmutade, nu blir det sommarsverige i 180 km i timmen.

Bild

Det första vi gjorde när vi kom till Göteborg var att möta upp min kusin Sara (hon till vänster)på en öl vid Storan. De hade lyxkorvar och fullt av sol. Sara bor egentligen också här i Oslo, men förföljde oss på nästan hela vår resa. Bredvid henne sitter snälla Mathilda, som också bor i Oslo. Så det var ju bra planerat.

Bild

Espen ville gärna ha jättestor kanelbulla. Vi svenskar är väldigt kända för dom där kanelbullarna här i Norge. De ba’ ”sveeeeenske kanelboooollla!” Don’t ask me why. Så vi traskade upp till Haga efter vår anniversary middag och suktade i skyltfönstret.

Bild

Efter ett par öl på Hemma Hos satte vi oss vid kanalen och kikade på Feskekôrka. Det var ganska romantiskt alltihop. Hjärtat blev alldeles varmt och geggigt.

Bild

Vi hade klätt upp oss dagen till ära – jag i snyggaste klänningen från Beyond Retro. Jag har näääästan flyttat in i den.

Bild

Vi fortsatte på ett storblommigt hawaiitema också i Malmö.

Bild

Där träffade vi också min gamla gymnasiebästis Fanny. En riktig pangbrud som jag aldrig får krama om längre. Så vi satt på Far i Hatten tills sent om natten och pratade goja och gamla ungdomsminnen. Blev eventuellt liiiiiiite sentimental.

DSCN2716

Med var också Fannys storebrorsa. Det var ett så himla mysigt ställe! Kristallkronor UTOMHUS! Jag dog nästan av mysigheten. Här tog jag också tillfället i akt och beställde ”bärs” i baren. Det kändes busigt, för att i Norge betyder bärs bajs. Eller de stavar det bæsj men uttalas helt likadant. Jag kände mig barnslig och fnissig. Kanske var det bajset, kanske var det bärsen. Inte gott att veta.

DSCN2726

Sedan körde vi över bron till Köpenhamn och hängde där en sväng också.

DSC_4278 DSC_4290

DSC_4298

Och så till slut och äntligen kom vi till Visby! Mor och far släpade med oss på badtur i närmare kretanska temperaturer. Vi gungade och plaskade. Och kramades om lite i skogen vid stranden. Min syster var måttligt road av att bli påputtad när vi gungade. Hostfegishost.

DSCN2756

Sedan fick de nog på mig och grävde ner mig i sanden. Men det gick bra. Jag tog mig upp till slut.

DSCN2763Till slut kom sista natten i Snäck, och vacker var den. Men Linköping, staden där jag bodde från jag var 12 tills jag flyttade hit till Oslo, kallade.

DSCN2775

Espen fick hälsa på Sveriges mest hatade staty av Tage Danielsson. Många ilskna blickar har riktats mot hans oproportionerade ben. Espen ville inte vara sämre, han.

DSCN2779 DSCN2780

En av Linköpingskvällarna fick jag som sagt äntligen återförenas med Helena och Madeleine (och hunden Bruno)! Vilka tjejer…

Två veckor gick jättefort. De tog typ…två veckor om man ska vara exakt. Men det kändes mer som en sekund. Saknar er, hela högen. Bara så att ni vet! Phew… Det var många bilder. Ni får gärna get back at me genom att berätta om er semester, eller lämna länk till er blogg!

(De flesta bilderna är tagna av Espen eller pappa, men redigerade av mig).

One thought on “Moderlandet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s