The Soup Maker

Bild

Ni vet i semestertider när det är ganska tomt på arbetsplatsen? Ni vet hur kantinen har öppet mycket kortare tid? Ni vet hur man då kanske av och till (läs:varje dag) äter lunch klockan elva? Och sedan jobbar till fyra? Och det tar kanske närmare en timme att komma hem från jobbet? Ni vet hur jävla överhungrig man är, så att man nästan bara rånar ett McSnabbmatsställe?

Nähä? Då var det kanske bara jag. Men ni vet när man förstått sammanhanget och ringer sin pojkvän när man går från jobbet och försöker guilttrippa honom att laga mat till en så att det står färdigt när man kommer hem?

Nähä? Vafan då. Nej, men det funkade i vart fall inte. Så jag kom hem skrubbsulten och ynklig. Jag kände mig svag och hjälplös.

Det är i de ögonblicken jag förvandlas till mitt hemliga superheroalias The Soup Maker. Det är lite som i Sailor Moon. ”Månkraft! Förvandla mig!” Och så är mitt vapen en soppslev och en kreativ tolkning av vad som går att förvandla till en soppa. Soppsleven kan användas för att slå folk som ta ens plats på bussen till exempel. För nu måste man hem, och det fort! Och maten man ska laga ska gärna gå fort den också!

Lyssna på Bo Diddleys Come on Baby/The Soup Maker så ska Tanja berätta hur det här går till.

The Soup Maker

Ingredienser:

  • En konservburk kokosmjölk
  • 1/4-dels squash (Zucchini? hur stavar man det?
  • 1 grabbnäve champinjoner
  • 2 dl broad beans
  • en halv kvist körsbärstomater (ca 7-10 st)
  • En rågad matsked röd currypaste
  • 2 msk brunt socker
  • En halv grönsaks- eller fiskuljongtärning
  • 3 dl vatten
  • en skvätt juice (Jag hade äpplemangojuice hemma)
  • Sambal Oelek efter smak och tyckte
  • 3 vitlöksklyftor
  • limesaft, en skvätt typ
  • en halv röd chili
  • Olja

Känn dig svinhungrig efter jobbet och hitta en telefonkiosk. Förvandlas till en superhjälte med sopptalanger och desperata drag i telefonkiosken. Skynda dig hem!

Skär grönsakerna i sjyssta bitar, dela tomaterna på två. Grovhacka vitlök och chili. Fräs upp med röd currypaste i en medelstor kastrull tills det har fått lite färg. Tillsätt vatten, buljong, en skvätt juice och brunt socker. Låt det koka i 5 minuter. Ha i kokosmjölk och bönor. Smaka av med sambal oelek och limesaft, och låt soppan koka vidare tills bönorna har en bra konsistens – helt tinade med fortfarande spänstiga. Ha i tomaterna och koka ett par minuter tills de ser lite skrynkliga ut och vill lossna från skinnet.

Helst skulle man ju haft en rejäl näve hackad färsk koriander eller körvel på, om inte annat för lite mer spexiga bilder men nu råkade jag kanske döda kryddhyllan. Glömde vattna. Men oj, så gott det blev ändå! Sörpla!

Ofta brukar jag bara ta de grönsaker som finns hemma – broccoli, paprika, långbönor… En tärnad laxfilé funkar finemang om man vill ha det lite matigare.

Bild

Moderlandet

Bild

Hörrni. Om jag mutar er med ett recept på en slags artisanpaj som luktar södra Frankrike – står ni ut med femtonhundra bilder på min semester? Sjysst! Tack!

Alltså den här lantliga ratatouilleliknande historian är snabb och härlig. Och helt vegansk faktiskt, om man skippar osten. Men vad det är… ja, säg det. Vad är en paj? Den saknar pajskal. Potatis räknas väl inte som pajdeg? Men den är formad som en paj?

Grönsaks….grej

Du behöver:

  • Låg pajform

Ingredienser:

  • ett par stora potatisar
  • 1burk krossade tomater
  • 1 halv squash
  • 2 grabbnävar champinioner
  • 1 halv stark chili
  • 5 vitlöksklyftor
  • socker
  • 1 stor näve riven, lagrad ost (Uteslut för vegangrej)
  • smör och olja
  • Timjan och rosmarin

Sätt ugnen på 225 grader. Skala potatisarna och skär dom i tunna båtar. Fördela i botten av pajformen och skaka runt med olja, salt och rosmarin. Sätt in i ugnen. Dela grönsakerna i lagom stora bitar och fräs upp i en stor stekpanna. Smält smör/olja i en kastrull. Fräs upp rosmarin, timjan, finhackad chili och hackad vitlök tills det doftar gott i hela våningen. Tillsätt krossade tomater. Smaka av med salt, peppar, ett par matskedar socker för att balansera ut det lite beska. Stick i potatisarna med en gaffel och se om de är mjuka. De får gärna ha lite spänst kvar. Fördela grönsakerna över potatisbåtarna, häll över tomatsåsen. Toppa med god, lagrad ost eller parmesan. Ställ in hela faderullan i ugnen i ca. 10 minuter – eller tills osten har smält och potatisen är helt mjuk.

Det här är helt övergott till sommarlunch när det är riktigt varmt med en bit surdegsbröd och en god olivolja på. Så betrakta er som matmutade, nu blir det sommarsverige i 180 km i timmen.

Bild

Det första vi gjorde när vi kom till Göteborg var att möta upp min kusin Sara (hon till vänster)på en öl vid Storan. De hade lyxkorvar och fullt av sol. Sara bor egentligen också här i Oslo, men förföljde oss på nästan hela vår resa. Bredvid henne sitter snälla Mathilda, som också bor i Oslo. Så det var ju bra planerat.

Bild

Espen ville gärna ha jättestor kanelbulla. Vi svenskar är väldigt kända för dom där kanelbullarna här i Norge. De ba’ ”sveeeeenske kanelboooollla!” Don’t ask me why. Så vi traskade upp till Haga efter vår anniversary middag och suktade i skyltfönstret.

Bild

Efter ett par öl på Hemma Hos satte vi oss vid kanalen och kikade på Feskekôrka. Det var ganska romantiskt alltihop. Hjärtat blev alldeles varmt och geggigt.

Bild

Vi hade klätt upp oss dagen till ära – jag i snyggaste klänningen från Beyond Retro. Jag har näääästan flyttat in i den.

Bild

Vi fortsatte på ett storblommigt hawaiitema också i Malmö.

Bild

Där träffade vi också min gamla gymnasiebästis Fanny. En riktig pangbrud som jag aldrig får krama om längre. Så vi satt på Far i Hatten tills sent om natten och pratade goja och gamla ungdomsminnen. Blev eventuellt liiiiiiite sentimental.

DSCN2716

Med var också Fannys storebrorsa. Det var ett så himla mysigt ställe! Kristallkronor UTOMHUS! Jag dog nästan av mysigheten. Här tog jag också tillfället i akt och beställde ”bärs” i baren. Det kändes busigt, för att i Norge betyder bärs bajs. Eller de stavar det bæsj men uttalas helt likadant. Jag kände mig barnslig och fnissig. Kanske var det bajset, kanske var det bärsen. Inte gott att veta.

DSCN2726

Sedan körde vi över bron till Köpenhamn och hängde där en sväng också.

DSC_4278 DSC_4290

DSC_4298

Och så till slut och äntligen kom vi till Visby! Mor och far släpade med oss på badtur i närmare kretanska temperaturer. Vi gungade och plaskade. Och kramades om lite i skogen vid stranden. Min syster var måttligt road av att bli påputtad när vi gungade. Hostfegishost.

DSCN2756

Sedan fick de nog på mig och grävde ner mig i sanden. Men det gick bra. Jag tog mig upp till slut.

DSCN2763Till slut kom sista natten i Snäck, och vacker var den. Men Linköping, staden där jag bodde från jag var 12 tills jag flyttade hit till Oslo, kallade.

DSCN2775

Espen fick hälsa på Sveriges mest hatade staty av Tage Danielsson. Många ilskna blickar har riktats mot hans oproportionerade ben. Espen ville inte vara sämre, han.

DSCN2779 DSCN2780

En av Linköpingskvällarna fick jag som sagt äntligen återförenas med Helena och Madeleine (och hunden Bruno)! Vilka tjejer…

Två veckor gick jättefort. De tog typ…två veckor om man ska vara exakt. Men det kändes mer som en sekund. Saknar er, hela högen. Bara så att ni vet! Phew… Det var många bilder. Ni får gärna get back at me genom att berätta om er semester, eller lämna länk till er blogg!

(De flesta bilderna är tagna av Espen eller pappa, men redigerade av mig).

Borta bra men hemma är också bra

Hej Oslo. Har du saknat mig? Jag har nog saknat dig lite, men inte så mycket. Förrän sådär sista dagen på vår roadtrip som tog oss land och rike runt. Eller, i vart fall sydsverige.

Oj vilken semester! Man kommer hem med en konstig känsla i magen, en ljusare nyans på håret och en hudfärg som…ja, jag ville inte kalla den brun, men lite småsmutsig, vilket är ett stort steg framåt för mig. 

Nedan följer en liten bildkavalkad av osammanhängande snapshots av saker vi ätit, människor vi mött, helikoptrar vi flugit. Självklart saknas bilder på alla roligaste kvällarna, vännerna man äntligen fick se efter många, många år. Vi hade det alltför trevligt för att kunna föreviga helt enkelt. Strap in!

Bild

En av höjdpunkterna på hela resan var första stoppet – Göteborg. Där är jag född och uppvuxen, men har bara varit tillbaka en gång sedan jag var tolv. Så det var kanske på tiden. En obehaglig känsla av att vadnra runt i ett drömlandskap lade sig som en våt duk över en annars sommarsprudlande och solvarm stad. Allting var…mindre. Välbekant men svårt att gripa tag i. Känslan gav sig fort efter att vi strosat runt i gamla gator, sett på lekplatsen där jag klättrade i träd. Och inte minst! Jag och gubben firade två år tillsammans! För att markera begivenheten gick vi till Puta Madre på Magasinsgatan – som med höga poäng i Whiteguide bjöd på fantastisk mat, underbara drinkar. Inredningen basuneras ut som ”Mexikansk bordell 1918”. Jag kände mig plötsligt hemma. Jag drack en helt fantastisk El Diablo, en spritig drink med…ja, en hel del chilismak. Namnam. 

Bild

Efter Götet hade vi plattan i mattan nerför hela västkusten till Malmö. Där väntade släkt, och inte minst en av de finaste tjejerna jag känner till – Fanny. Efter två års hål i mitt hjärta fyllde hon upp det ett mycket tillfredsställande sätt, med öl och goda samtal. Efter Malmö tog vi en natt i Köpenhamn. Sedan susade vi vidare uppför östkusten, via Karlskrona och sedan till Oskarshamn. Oskarshamn var mest bara besvär. 

Bild

Men till slut hamnade vi i Visby, hos mina föräldrar! Min syster som bor i Paris var där, och vi drack öl vid vattnet vid Snäck…

Bild

…och vi drack mjöd och öl på fantastiska Kapitelhusgården innanför ringmuren. Det är en medeltidskrog med allt vad det innebär. Himla trevligt. (Sant att säga drack vi ju öl på ganska många fler ställen än som nämns. Men ja, om vi skriver ut alla så låter det plötsligt lite alkis.).

Bild

En dag i Visby när vi gick på stan så började min pappa och min pojkvän tissla och tassla och se lite busiga ut. Som att de hade något lurigt på gång. De kastade ivriga blickar mot Teknikmagasinet och innan jag visste ordet var så kutade de dit. Ut kommer de bägge med varsin likadan fjärrstyrd helikopter. Sedan ville de inte gå på stan mer. De ville bara hem och flyga. Sedan såg jag inte till pappa eller Mr. E något mera. 

Bild

Jag är, bara så att vi har det sagt, en exemplarisk och fantastisk flickvän. Varje dag lagade jag frukost till Espen. Här över har vi en lantbrödskiva med en pepprig olivolja, sparris och fantastisk salt och rund parmesan. 

BildOch här fick han en dito med halloumi, avocado, tomat och vårlök.

Bild

Pappagubben odlar chili i fönstret…

Bild

…och då måste man göra sjyssta veggotaco fullproppade med chili. 

BildI Linköping, dit jag flyttade efter Göteborg, hade vi minijam på min fasters veranda. Espen spelade, min kusin sjöng Rocky Top och jag drack vin och klappade takten. Livet var precis som det skulle. Men även goda ting tar slut, och efter en alltför kort östgötsk vistelse, åkte vi vidare hem. Men jag hann tack och lov med att hänga med fantastiska Helena och Madeleine som jag inte har sett på säkert fem sex år. Helena lagade en fantastisk lasagne med spenat, perversa mängder chèvreost och rivet citronskal på toppen. Glömde helt att ta bilder på deras skönhet, matens godhet, och kvällens generella awesomeness. Båda två är dessutom mina bästa bloggläsare. Tjena tjejer! Saknar er redan lite! 

Phew. Med detta i bagaget känns det märkligt att gå tillbaka till jobbet på måndag. Men nog är det gott att vara hemma i sin egna stora, mjuka säng. 

Hur har er semester varit? och vad missade jag i Malmö och Göteborg som jag borde göra nästa gång?

 

Gone fishing

image

Är i Sverige på roadtrip och njuter livet. Som här över med en liten drink eller två kanske. Den avnjöts på fantastiska Puta Madre i Göteborg. Tänk mexikansk bordell 1918 så är vi ganska nära. Minus en avsaknad av prostituerade. 

image

Vi har sett folk spela folkmusik och americana i Haga.

image

Och druckit öl i Karlskrona.  (Och kanske fler ställen.  Malmö, Köpenhamn och Oskarshamn till exempel).

Men nu leker livet i Visby. Vi hörs på andra sidan härligheten!

Kokböcker jag behöver i mitt liv, eller inte.

”Låt svalna”.

Det finns några saker jag har begåvats med. Respekt för instruktioner från auktoriteter (kokbok) och tålamod är inte två av dem. ”Låt svalna”. Pyttsan. Jag struntar i blåsor i gommen, jag vill ha min paj/lasagne/whatevs nu.

Med samma barnsliga rastlöshet hoppar jag nu i iver över stundande semester. Räknar dagar, översätter till timmar och minuter. Tänk att gamla goda fäderneslandet kunde inspirera så många myror i ett par vårbleka ben. Och den här veckan är det ganska tomt och tyst på min arbetsplats – lugnet efter slutet på finansåret- så jag försöker slå ihjäl jobbtimmar som går i ultrarapid. Stirrar ilsket på parkbänksockupanterna med glass i handen, solglasögon som täcker halva trynet och en stadigt tilltagande solbränna genom glasväggarna.

All work and no play makes Tanja a dull girl.

Nejmen atte. Så för att slå ihjäl lite tid så kan vi ju ta och shoppa lite kokböcker va. Jag tror att jag inte har någon på det här temat i köket faktiskt.

strange_cookbooks_21

 

Man måste ju tänka på att alla ju inte har råd eller tillgång till samma utval av råvaror som vi. Några måste få tag i det på egen hand.

images (1)

 

Och när vi talar om ekonomisk matlagning – varför inte använda alla delar på djuret när det en gång är slaktat?

weird_cookbooks_640_01

 

Men jag som inte äter kött kan ju inte investera i den… Vi bläddrar vidare! kanske detta kunde vara något? Musiker som gör kokböcker är ofta trevligt. Jag älskar ju Dolly Partons kokbok. Kanske Ted Nugent och hans fru Shemale kan vara något? Eller hon hette visst Shemane. Förlåt för det.

images

 

Vad pratade vi om nu igen?

cookbook_cover_sml-3

Vi pratade om musiker och kokböcker! Så var det ja!

strange_cookbooks_20

 

Nej usch! Jag slås av en intensiv känsla av självhat och illamående bara vid tanken på 90-talet! De hemska kläderna man hade, hur man diggade till S.O.A.P., Bubbles och Roxette. Jag måste tröstäta! Taste the sadness!

images (2)

 

Sådär! Nej, jag tror inte jag köper något idag, men jag har effektivt fördrivet en långsam timme – en timme närmare semestern! Peace out.

 

 

Sump’n ‘bout chèvre

Hej hörrni! Jag är lite stressad och kastar i mig mellanmål/middag innan jag kastar mig på trikken ner till Dattera för en öl med nya och gamla vänner i solen. Även om vinden viskar höst skriker solen och gräset SOMMAR, och jag kan inte bråka med det. Men poängen är att detta blir ett snabbinlägg.

Så hem kom jag från jobbet, i uniform och med glass i magen. Och när man har en plan för en liten måndagsöl (det är lov, jag lovar) kan man inte stå och klura för länge på vad som ska göra glassen sällskap. 

Och ligger det då en bit chèvreost som blivit över i kylskåpet så är det här det enda rätta att laga. Det kanske snabbaste men samtidigt lyxiga och mättande mellanmålet/lunchen med en snygg balans mellan matigt, göttigt, sött och salt. French toast med en liten twist. För det bara är något med chèvre… Och hör här, kanske en av de bästa balboalåtarna. 

Bild

Sump’n ‘bout chèvre 

Ingredienser:

  • 2 skivor gott halvgrovt bröd (Jag använde ett med pumpafrön, namnam!)
  • 2 ägg
  • 0,5 dl grädde
  • honung
  • en bit chèvreost
  • salt och peppar
  • steksmör

Knäck äggen i en skål, häll i grädde, salt och peppar. Vispa till med en gaffel. Medan du smälter smöret i stekpannan låter du brödskivorna dra i äggröran. Stek tills skivorna är gyllenbruna på undersidan och vänd dom. Ringla över gott om honung på den färdiga sidan, medan den andra bryner. Smula över massor med chèvreost. Servera när undersidan är färdig!