Bildkavalkad och Hardangerlefse

De sista två veckorna har varit en familjerik begivenhet. Först körde vi bil i 8 timmar upp till Nordfjordeid för att hälsa på min svåger med familj, leka med katter, gosa med en liten tvååring som kaller en för tante. Livet är bra härligt ibland. Och att köra bil i Norge är något helt speciellt. Ni vet när man tar bilder på storslaget monumentala naturscener med höga berg och djupare dalar? Och så när man ser bilden så ser det ut som en vattenpöl vid en medelstor sten?

Bild

Typ så känns den här bilden. Sista biten på turen upp, när man kör över Strynfjellet, längs med Strynelva. Och sedan kommer ner till Stryn. Norrmän är ett fantasirikt folkslag. Nejmen, det är svårt att förklara hur fjällvatten kan vara så genomskinligt klart och fortfarande lysa grönt. Det är några saker som inte bilder kan förklara eller visa. Så här kommer en bild på en katthög istället. 

Bild

Sedan lekte vi lite till, och sedan åkte vi hem samma fantastiska väg. Och plötsligt ringde min ömma moder på dörren!

Jag är nästan aldrig i Sverige, stort sett en vecka på sommaren, så jag har inte sett mamma på ett år. Men hon gjorde det mödan värt att åka färja, buss och tåg i en hel dag för att komma hit och hänga med mig och Espen. Och sedan kom Espens mamma också. Så vi fick ett riktigt mammamys!

På lördagen fick vi nog rundat norsk bygdehistoria och livemusik. Vi tog oss upp tidigt och åkte ut till Norsk Folkemuseum på Bygdøy – en slags blandning mellan Skansen, ett museum och gamla Linköping. Dit har de flyttat en gammal stavkirke, gamla byggnader från 1100-talet och helt fram till mitten av nittonhundra talet från hela långa Norge. I några av husen ”bor” det skådespelare som bjuder på kaffe och berättar om hur det var att bo där i den avbildade tidsåldern. Det blev lite konstig stämning när andra besökande trodde att vi var en del av museumet. 

BildBild

BildBild

När vi hade traskat runt i strålande sol i fyra timmar, hört på folkmusik spelas på Hardingfele i gamla hus och klappat hästar åkte vi tillbaka till stan för att höra livejazz på New Orleans, och äta lite Cajunfood. Med perfekt timing är det ju gratiskonsert med Aasmund Nordstoga (hör här!) på vägen, så då blev det ännu mer fioler och folktoner. 

BildBild

 

Och till slut rullade vi hem med musik i öronen och lousiansk mat i magen. Men trots att vi var så mätta och att den ömt moderliga kärleken strömmade så var det någonting som saknades. I en av de små trähusen på Folkemuseum hade vi sett en bakstkjerring göra traditionsmat med gamla rötter i bondebygderna. Och Espen var tvungen att försöka sig på Hardangerlefse – ett sött tunnbröd som är den finare versionen som användes till bröllop och fester, med den tidens dyra socker, smör och vetemjöl. 

Bild

Hardangerlefse

Räcker till ca 10 lefser.

Ingredienser:

  • 1 ägg
  • 125 g socker
  • 65 g smält smör
  • 2,5 dl filmjölk/kulturmelk
  • 0,5 tsk hjorthornsalt
  • ca 5 dl vetemjöl

Rör samman ägg, socker och smör. Häll i filmjölken, och blanda ut hjorthornsaltet med lite mjöl innan det blir irört det också. Rör i vetemjöl till degen är tjock nog att kavla ut på gott mjölad bänk. Kavla ut de så att de är ett par millimeter tjocka. 

Jag räknar med att inte så många har en stektacka hemma i öppna spisen, så gör så att du slår på stekplattan och hämtar en bra stekpanna. Låt pannan blir helt varm och torrstek sedan lefserna en åt gången. Vänd när tunnbrödet blivit gyllenbrunt – man kan behöva sänka till medelvärme för att inte bränna till det. 

Servera nystekta med smör, socker och kanel!

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s