Portobello Sands

Bild

Om bara en liiiiten (och en halv) vecka tar jag semester. Kastar in handduken och stänger av telefonen. Men inte drar jag något gammalt över mig, nej nej, jag och gubben proppar vår skruttiga Peugeot modell -93 full av instrument (eller okej, två) och sommarkläder och styr kosan österut på en fantastisk tvåveckorsroad trip.

Första stopp är min hemstad, Göteborg, där jag föddes och levde och lekte helt till jag fyllde tolv. Efter en körtur nerför västkusten hamnar vi i trakterna min konstiga dialekt kommer ifrån – Malmö. Efter lite släktmys med mormor och annan släkt tar vi en natt i Köbenhamn mest bara för att vi kan. Och för att de har billig öl. Upp igen längs östkusten över Karlskrona för att sedan hamna hos mor och far i Visby! Min lillasyster som bor i Paris och jag nästan aldrig ser kommer att vara där, så det blir lite extra mysigt. Och sedan åker vi hem över Linköping och pappas sida av släkten på slätten.

Och det ska bli så himla roligt! Två veckor där vi kan susa runt fria som den proverbiala fågeln. Men nu ska ni höra. Vi behöver bra road tripmusik, för vi kommer nog bli väldigt väldigt trötta på samma gamla. Så ta gärna tillfället i akt och dela med dig av den bästa susa-fram–på-vägen-musiken på DEN HÄR LISTAN så blir jag jättejätteglad och kanske ger dig en kram eller en middag eller något. 

Men hörrni, nu  kan jag stolt berätta om hur mätt och glad och nöjd jag är! Inte bara för att jag har gjort en till batch med picklad rödlök. Jag har också lagat den typ godaste middagen jag har ätit på år och dagar. Snygg mat. Snygg, men fortfarande opretentiös. Min kärleksaffär med chèvreost börjar nästan närma sig det obscena och opassande. Jag kommer på mig själv att drömma mig bort till en rostad ciabatta med ett tjockt täcke söt vitlökskräm, skivad avocado med stora, vita, söndersmulade chèvrebitar… Och så kommer jag på mig själv för att jag har råkat stöna till högt och har en salivsträng hängande över hakan som ett annat hjon.

I den här rätten smälter osten lite in med det söta och krämiga men skapar en perfekt backdrop till alla andra smaker. Men jag ville absolut rekomendera någon stark sås, typ tabasco eller lousiana hot sauce för att kontrastera med syra och hetta.

Bild

Inte alls jazz, men sjukt bra för det – Portobello Sands med skotska Mairi Campbell.

Portobello Sands

  • 2 stk portobellosvampar
  • 100 g chévre utan ”skorpa”
  • 3 msk créme fraîche eller römme
  • 4 msk honung
  • salt och peppar

Förvärm ugnen på 200 grader. Skär bort foten från svampen. Smula getosten med en gaffel i en skål och tillsätt créme fraîche och honung. Smaka av med salt och peppar. Plavera svamparna i en ugnsfast form och fyll på med chèvreröra helt upp till brädden. Baka i ugnen tills röran har stelnat och svampen börjar bli lite brun och stekt och vätskar sig. 

Vi serverade med hemmagjorda pommes frites som jag friterade i majsolja med lite cayennepeppar i, och en kall sås med créme fraîche, lime, vitlök, mango chutney, chiliflingor och spiskummin. Och en ganska galen dos louisiana hot sauce på det. 

Bild

Midsommarfest med pickled Onions

Det finns några händelser som förändrar ens relation till matlagning. Som när de (vem var det egentligen?) bytte namn på tarte til torte till exempel. Då kände jag att jag dog lite inombords. Jag ville laga slampor till dessert.

Eller så blir det positivt. Andra gånger är det något jag aldrig smakat eller lagat som förändrar allt. Tack vare midsommarhelgen har jag haft en sådan liten aha-moment.

Min vän och kollega Pernilla har en storasyster som bor i ett slott precis bredvid Akerselva här i stan. Nu kanske det låter som att jag överdriver lite, men nej. De bor i ett slott. Där skulle vi ha midsommarfest!

De hade ett inramat fotografi av McGyver på väggen. Jag gillar att det är den här sortens människor som finns i mitt liv.

Vi anordnade otraditionell knytis och GUD i HIMMELEN så mycket god mat det blev. Det blev mini-hamburgare (vägrar kalla dem för sliders) som alla kallade köttmacaroner, västerbottenpaj, potatissallad, fyllda svampar… Ingen ände på härligheten. Undertecknad dukade upp med couscous, chévrekräm, fänkålssallad med grov senap och själva det som har förändrat min syn på vad jag har lov att göra på ett kök.

Håll i hatten.

Jag har picklat lök.

Picklat. Vem kunde tro att det är något man använder en fredagskväll till?

20130622_183345

(Längst fram fänkålssallad med sesamolja, soltorkade tomater och grovkornig senap, bakerst picklad rödlök)

När vi inte hade ett intesivt ätegilde dansade vi små grodorna runt tegelpelaren mitt i rummet. Norrmännen trodde att vi var lite mentalt hämmade, men de dansade med och efter lite nubbe så hittade de midsommarens själ också i sina hjärtan.

20130622_185716

(Jeanettes potatissallad med suger snaps, chèvrekräm, gul grönsakscouscous med nötter, fröken Lisas fetafyllda champisar och lite mer picklad rödlök).

Några genidrag från kvällen inkluderade att göra minihamburgerbröd till köttmaca… minihamburgarna. Efter att Pernilla med hjälp från sin roomie stämplat ut ca. tiotusen små brød från en limpa, medelst tom syltburk, la vi upp brödcirklarna på grillgaller. Det såg lite träligt ut så vi gjorde det enda rätta. Penslade med ägg och doppade i sesamfrön! Snyggt och gott!

miniburgare

(Minilaxhamburgare med pepparrotkräm)

jeanette

Vackra Jeanette presenterar nubbe. Alltså, tjejen bor i ett slott.

kvargkaka

Tiias finska anor kom fram i en finsk kvargkaka. Kvargkaka låter ju lite… beiget på svenska, men med finskans rahkapiirakka så vet man att här är det godsaker i väntan! Och guuuud, vad gott det var! Man fyller en pajdeg med en len smet av Kesella vanilj, ett ägg, bär…. jag tror det var allt. Cirka en timme i ugnen så blir den silkeslen och rund och fin!

1057696_10200431770010105_919847647_n

Lyckliga, mätta människor med sommar i håret och blommor i sinn!

1061547_10200431751689647_1707353292_n

Jag tog tillfället i akt att blotta rumpan jag har på armen för Tiia, medan hon vaktade… en stekspade. Jag vet inte helt vad som hände på den här bilden.

1059264_10200431648607070_358752800_n

992378_10200431820411365_221707702_n

…och efter lite soffmys, backstreet boys-dansande och myggbett i trädgården så var vi tvungna att äta lite till. Och inte för att skryta alltså, men allting blir mycket mycket godare med lite pickled onions. Såhär får du till det!

Pickled Onions

Ingredienser:

  • 2 rödlökar
  • 2,5 dl vitvinsvinäger
  • 4 stora tsk brunt socker
  • 3 vitlöksklyftor (krossade, inte pressade eller hackade)
  • 2 lagerblad
  • kryddor: hela pepparkorn, garam masasla, chiliflingor

Skiva rödlöken så tunt du kan, helst med mandolin (genial pryl det där). Koka upp vitvinsvinäger, kryddor, vitlök och socker i en kastrull på medelvärme. Låt det koka ihop i ca. 5 minuter. Tilsätt lökringarna. Låt det puttra i 10 minuter. Häll över löken och laken i en ren glasburk och låt svalna helt. Låt blandningen stå i kylskåpet i en vecka för perfekt resultat! Vi åt min bara två dagar efter den blev lagad och det smakade också helt… alltså gud. jag saknar ord. Bästa tillbehöret till… Allt. Allt egentligen. Syrligt och sött och smakrikt.

Så där har vi receptet på en fabelaktig midsommarfest. Och mja, vädret var kanske det mest trationella med kvällen med duggregn och otäcka moln, men det hör ju till. Hoppas att ni hade ett fantastiskt firande ni också, med eller utan landställe, majstång och sill (blä!). Det känns skönt att veta att man tar med några traditioner också över landsgränsen hit. För det kommer aldrig bli någon Sankt Hansfeiring som de håller på med här på den här unga fröknen.

(Pssst, tack Pernilla för de fina bilderna!)

Tips

images (1)

Om det är något jag gör ofta i köket så är det misstag. Misstag, likt hämnd, är en rätt som smakar bäst kall – och sällan. Så därför har jag samlat ihop en lista över saker jag lärt mig under vägen eller ramlat över på nätet.

Tips för ett enklare liv i köket

– Vinkork på knivsudden skyddar spetsen när de ska ligga i lådor, och i bästa fall också fingrar och händer. Jag talar av personlig erfarenhet.

– Häll kokta grönsaker i isvatten efter de är nästan färdigkokta. Det stoppar tillagningen och de blir spänstiga och håller färgen.

– Ha inte för mycket grönsaker/grejer i stekpannan när du ska fräsa. De blir steamade istället för att få yta. Stek hellre i flera omgångar.

– Smaka hela tiden!

– När du gör potatismos – häll av vattnet från potatisarna när de är klara och häll tillbaka dom i den varma kastrullen. Lägg på ett lock och låt de torka och steama i sina egna ångor ca. 5 minuter. De blir då luftigare när de pressas och drar åt sig mer grädde, smör och smak.

– För att få ut mer juice ur lime eller citron, rulla mot en hård yta en stund. Är den fortfarande lite för hård? Mikra i 10 sekunder!

– Drick ett glas vin vid spisen och spela bra musik. Det ska vara kul, och det är lov att spilla.

– När du ska steka saker, slå på plattan på högsta värme och tillsätt smöret. När smöret är smält och har tystnat, slå ner värmen till medium. Gäller det mesta som grönsaker, fisk som ska bli helt färdiga i pannan. Ska saker bara brynas och sedan färdigställas i ugn kan är det chockvärme som gäller och att inte har för mycket i pannan.

– Köp för guds skull inte halvfabrikat. Seriöst. Bara… nej.

– Ofta kommer man ihåg att balansera sött, salt och starkt. Men underskatta inte syran! Lite vinäger, citrussaft eller tomatpuré tar en långt. Créme fraîche kan hjälpa en bit på vägen, men är så krämigt och rikt i sig själv att det ofta behöver en liten push. Har du provat att använda rivet citronskal som krydda i italiensk mat? You should.

– Baka pizza med chockvärme! Förvärm plåten i ugnen och stek den på ca 250 grader, tills osten bubblar och kanten är klar, mitt i ugnen så blir degen helt perfekt.

– Man kan anstränga sig och förbereda och krydda hur mycket man vill men rätten blir aldrig bättre än sina beståndsdelar. Se till att ha bra råvaror. Enkelt är oftast bäst, och råvarans smak ska kunna stå för sig själv.

– Varför har du olja i pastavattnet för? Det gör bara att såsen inte sugs upp av pastan. Ta hellre av pastan innan den är helt klar och låt den koka färdigt i såsen. Det ger också en krämigare sås av pastans stärkelse om du tillsätter lite av kokvattnet med pastan.

– Det här är ett tips jag hittade i en gammal Hemmets Journal från femtiotalet, och som jag aldrig använt själv. men värt att prova! Om du ska koka mjölk, tillsätt en liten nypa bakpulver så är curdlar mjölken sig inte!

– Ha alltid en nypa salt i bakningen och socker i matlagningen. (Har du dåligt med tid och vill att degen ska jäsa fortare, tillsätt socker eller honung i degen för att mata jästen).

Chili Pepper

Fred Longshaw spelar Chili Pepper på stereon så då kan vi ju ta tillfället i akt och prata lite om det här med chili, hur mycket som är rätt och rimligt att ha hemma och hur accepterat det är eller inte är att konstant prata om stark mat.

Bild

(Från v. till h, övre rad till undre rad: Peri Peri Sauce, Louisiana Hot Sauce, Tabasco, Sambal Oelek, hemmalagad chiliolja, torkad piri piri, krossade chiliflak, pappas hemmaodlade, fönstertorkade gula chili.)

På bilden ovan ser du nästan allt du kan behöva i chiliväg, med undantag färsk röd chili och cayennepeppar då. Stort sett allt gör sig perfekt i matlagning, men ändrar helt karaktär på rätten beroende på vad du använder och i vilken form. Såserna och sambalen är olika i styrka, syrlighet, vinägersmak och konsistens. Några av dom passar egentligen bäst som tillbehör och blir beska och sura när de värms upp. Den färska och torkade reagerar helt olika på när de tillsätts, steks eller kokas… Lätt ska det inte vara! Så därför är det lika bra att ha ryggen täckt och alltid ha hemma lite för mycket olika sorter.

Bild

Den hemmalagade chilioljan är ett av de bästa tillbehören du kan laga hemma. Allt du behöver är en kastrull, starka chiliflak (de du hittar på kinesiska kvartersbutiker brukar göra mig sådär lagom gråtmild), sesamolja och smakneutral olja som raps- eller solrosolja.

Värm upp ungefär lika delar sesamolja och rapsolja (det går att minska sesamoljemängden om man inte gillar den brända smaken eller för att göra det hela lite billigare) och tillsätta chiliflaken. Hela påsen. Låt det värmas på utan att bli för varmt så att chilin friteras. Ta bort från värmen och låt det svalna helt tills du häller över oljan med flak och allt på en glasburk med tättslutande lock. Håller och räcker i evigheter. Vi brukar ha det på pizzan, avocadomackan, makrill… Det mesta egentligen. Jag är lite underlig på det sättet.

Bild

Torkad chili ska nog helst undvikas att användas som det är, som krydda. Bäst fungerar det söndersmulat i matlagningen, som substitut för färsk chili. Eller som tillskott för en lite skarpare starkhet. Då får den absolut mest smak om den får fräsa iolja eller smör med löken eller vitlöken eller vad man nu fräser först som smakbas.

Bild

Alltså, det här med mitt förhållande till Lousiana Hot Sauce är en historia i sig. När vi var i New Orleans så snubblade jag och resföljet över de här små flaskorna när vi skulle äta Po’boys till lunch. Och sen var jag liksom hooked. jag dränkte min friterade catfish i det dagligen, hade det på pannkakor med maple syrup… Jag blev ganska mobbad till slut.

Lousiana Hot Sauce är skarp i styrkan, med en spetsig syrlighet och en del vinägersmak. Den är lättflytande och kan användas som ett lite ”lättare” och mindre rökigt och lagrat alternativ till tabasco.

Något som tyvärr inte är med på bild är Cholula! Fyfan, Cholula är den bästa hot saucen någonsin kanske! Det är en mexikansk chilisås som är sjukt god till fiskrätter och… ja, allt egentligen. Rund och god, inte fullt så syrlig som många andra amerikanska hot sauces. Löp och köp.Bild

Det här är en ny favorit; Peri Peri Sauce – en gul chilisås med, håll i hatten, citron! Syrlig och lagom spicy och alldeles alldeles underbar. Den här har jag bara prövat som tillbehör än så länge. I och med att den är så syrlig passar den sjukt bra till runda och lite söta tomaträtter, typ lasagne, eller texmex.

Sambal Oeleken är något jag brukar köpa på burk och i bulk. Det är av någon konstig anledning lite klurigt att hitta i Asienhyllan i den vanliga matbutiken här i Norge, men den finns bl.a. på Gutta på Hagen vid St. Hanshaugen. (Där har de också Cholula för den sakens skull).

Utan Sambal Oelek kan du egentligen bara glömma att laga sjysst indisk mat enligt mig. Då den har en klar och ren chilismak, men rundare och med mera djup än hos färsk chili, så är den perfekt att bara klatta några generösa matskedar i tomatsåser, eller lika del tomatkross, jordnötssmör, vitlök, ingefära och socker för en perfekt indisk gryta. Utan sambal så saknas den sydasiatiska schvungen helt enkelt.

Annars sjukt gör att ha i marinader vill jag minnas från mina köttätande dagar.

Phew! Nu blev jag sugen på något starkt igen! Nu skippade jag att snacka tabasco för den är ju rumsren och vi vet nog alla vad grejen är där. Är det något stark sås jag borde pröva mig på? Något hemligt vapen jag har missat?

Tanja’s Lasagna

Ni minns säkert att man på låg- och mellanstadiet ägnade ganska många procent av ens vakna tid åt att komma på smeknamn åt sina klasskamrater. Hade de otur hette de Lisa, och ville i minst tre år vara kända som Lisa-fisa eller Grisa-Lisa. Hade de jättemycket otur hette de Britta.

Ni kan då säkert förstå min lättnad över att heta Tanja – ett namn nästan omöjligt att hitta rim på. Det närmaste någon någonsin kom  var Banjo, men det tog jag mer som en komplimang. Ödet ville sig också så att mannen i mitt liv råkar vara banjoist, så det var kanske ett tidigt tecken.

Även halvrim gick an, Astrid fick glatt nöja sig med att heta Lastbil även om det var långt draget. Mina skolkamrater var tack och lov ännu för unga för att känna till Ganja. Lättnaden! Det kunde slutat illa.

Men så plötsligt slog det mig idag att det ju faktiskt finns ett ord som rimmar på Tanja. I och för sig på engelska, men det måste räknas. Det ordet är i tillägg något av det bästa jag vet i hela världen. Jag har en nästan pervers dragning till det här, jag kan inte sluta äta det oavsett mängder. Jag kan sitta i en halvtimme och bara se osten smälta genom ugnsluckan.

När man då också hittar en låt av följande härliga böna, med ett minst lika fantastiskt skivomslag, blir ju allting ännu mycket bättre:

Bild

Notera också att den här skivan är från 2009 och inte tidigt nittiotal som man kunde tro. Och det bästa kommer här. En av låtarna heter alltså Tanya’s Lasagna, och innehåller följande superduperrim som helt säkert får mina lågstadiekamrater att gråta över förlorade möjligheter:

”Don’t get that lasagna on ya Tanya”. 

Smaka på den du! Efter en ganska körig vecka så gjorde en megagod lasgne efter en dag i solen verkligen susen på humöret. Var på gastroskopi i torsdags och det var… inte en topp tre upplevelser man bara MÅSTE uppleva för att säga det så. Jag är ju över medium matglad och var tvungen att fasta en hel jävla dag för att sedan få en kamera nertryckt i halsen med härlig läkarskräck. Tjena hejsan. Kan ni slippa, gör det. Men med lite tur dyker det upp något på biopsierna – håll tummarna för att det inte är celiaki eller något äckligt! Jag vill ha min vanliga finfina glutenlasagne ett tag till tack!

Bild

Tanja’s Lasagna

Ingredienser:

  • 2 konservburkar Mutti körsbärstomater
  • 1 konservburk butter beans (Stora vita bönor)
  • 1 röd chili
  • 4 vitlöksklyftor
  • 1/4 squash
  • 1 morot
  • 10 champinjoner
  • 1/3-dels blomkål
  • 7 soltorkade tomater
  • salt, peppar, oregano, socker
  • 1 pkt lasagneplattor
  • 1 l mjölk
  • 6 msk mjöl
  • 50 g smör till redningen
  • muskot, vitpeppar, grönsaksbuljong
  • MASSOR riven ost
  • 1 tomat

Smält en stor klatt smör i en stor stekpanna. Riv squashen och moroten, finhacka chili och pressa vitlöken. Fräs upp i smöret. Tillsätt den skivade svampen och blomkålen och stek tills de har fått lite färg. Häll över de konserverade körsbärstomaterna och låt koka upp. Hacka de soltorkade tomaterna och tillsätt i såsen. Häll i butter beansen också. Smaka av med salt, peppar och oregano och en duktig dos med socker! Ta mer än du tror du ska ta. Slå ner till medelvärme och låt stå och koka ihop medan vi lagar bechamelsås.

Slå på ugnen på 225 grader.

Smält 50 g smör i en annan stor kastrull. Häll i mjölet och låt det steka ihopvispat med smöret i ca en minut. Tillsätt en skvätt mjölk och låt det koka ihop och tjockna. Tillsätt mer mjölk pö om pö tills du har nog sås i en bra lagom tjock konsistens. Smaka av med muskot vitpeppar och ca  en halv buljongtärning. Tillsätt en näve riven ost, t.ex. Norvegia och lite parmesan om du har det hemma. Ta av från värmen så att den inte tjocknar alltför mycket.

Varva tomatsås, bechamel och lasgnaplattor i en stor lasagneform. Avsluta med ett lager sås och bechamel samt obscena mängder riven ost. Go for broke. Toppa med skivor av tomat, rikligt med färskmald peppar och oregano. Släng in i ugnen tills osten är gyllenbrun och pastaplattorna är lagom mjuka när du sticker med en gaffel. Låt lasagnen stå och vila ca 10-15 minuter innan ni äter så blir den som absolut godast!

Det här med genus

Låt oss prata om något helt annat än mat eller musik här. För nu är jag upprörd och käftig. 

Jag snubblade över den HÄR artikeln på aftonbladet idag. Och jag blir så jävla upprörd. Inte för att debattören inte tycker som jag – men på grund av att hela artikeln bygger på svart matematik, sakfel och ren okunskap om vad det att vara genusmedveten ur ett uppfostringssynpunkt innebär.

”Många genusfundamentalister säger nu att om vi bara försöker skapa könsneutrala barn genom att behandla pojkar och flickor exakt lika så löser vi problemet. Vi ska ge dem könsneutrala namn och leksaker, börja använda ordet ”hen”, förbjuda flickor från att klä sig i rosa och välja genuscertifierade förskolor. Förskollärarna ska agera könspoliser, slänga ut dockvrån och avstyra alla typiska kill- och tjejlekar.”

Det här upplever jag som en ren lögn. Nu jobbar inte jag på dagis längre, men bl.a. min mamma jobbar på en förskola där jag också har praktiserat, som blir betraktat som ”genusmedvetet, regnbågsvänligt” och annat man gärna vill stämpla det som. 
På alla dagis där jag har jobbat/praktiserat SPECIELLT på den sistnämnda har ingen någsonsin tagit bort eller ens diskuterat närvaron av stereotypt flickiga/pojkiga lekar eller leksaker. Jag har aldrig hört om att det någonsin ska ha hänt. Det var snarare mer tillgängligt med bägge delar. Den enaste skillnaden var att det inte fanns någon press eller kommentar ifrån den vuxna sidan på vem som lekte med det. På det sistnämnda dagisets storbarnsgrupp (ålder 3-6) fanns det en frisör/spa/badavdelning där man kunde kamma varandras hår, tvätta varandras fötter, eller händer osv. Något typiskt tjejigt tycker man. Den var lika, om inte mer, använd av pojkarna än flickorna. För vet ni vad? Barn skiter helt i skillnaden om vi inte gör det.

Det har inte någonting med att de ska vara helt lika att göra. Det handlar om att varje barn ska kunna ha möjlighet att bli precis det den har lust och anlag för att bli. Jag vill ge mina barn möjligheter, inte begränsningar utifrån vad jag tycker är konstigt eller obekvämt. 

 Det här är väldigt långt ifrån verkligheten i förskolan, det här är en vuxen efterkonstruktion. Ingen försöker tvinga flickor att ha blått eller pojkar att ha rosa – man öppnar upp för att det inte är bundet. Färg och tycke är inte bundet till kön. Det är inte genetiskt. Punkt. Användandet av hen går också utanför det här. Man (de som använder det av aktivt val) avänder det när könet är irrelevant eller okänt, t.ex. på internet, där ingen främmande behöver bry sig om vilket kön personens barn har eller könet helt enkelt är okänt. Så satans enkelt är det. Ska det vara så provocerande? Är det alltid så relevant att veta om den som har sagt något har tuttar eller inte? 

Hjärnan utvecklas exempelvis olika hos pojkar och flickor. Flickors hjärna är störst när de är tio, elva år, medan pojkars hjärna blir det först senare. Kvinnor har fler förbindelser mellan vänster och höger hjärnhalva. Pojkar och män har mer av hormonet testosteron, en orsak till att de är mer aggressiva och har fler tillfälliga sexuella förbindelser. Flickor som under fosterstadiet fått ovanligt mycket testosteron på grund av en ämnesomsättningsrubbning hos modern är betydligt mer pojkaktiga både i sin lek och i sitt beteende.

Flickor är mer språkligt begåvade än pojkar. De är mer ambitiösa och motiverade och har bättre betyg i alla ämnen utom idrott. Dubbelt så många flickor läser vidare vid universitet och högskola. De har däremot sämre psykisk hälsa, framförallt i tonåren. Förmodligen för att de har en medfödd större sårbarhet.”

Att pojkars och flickors kroppar och hjärnor utvecklas annorlunda är inte en nypåfunnen del av vetenskapen, och den hör inte heller till saken. Att vara genusmedveten i uppfostran av barn handlar väldigt lite om att tvinga barn oavsett kön att vara helt lika; det handlar om att låta barnen göra och gilla vad de vill utan att tvinga på dom en vuxen synpunkt utifrån ett könsperspektiv. Att inte snävra in tömmarna när den vuxna obehagskänslan infinner sig. Inte att tvinga sin pojke in i en kjol eller vägra köpa barbies till sin dotter. 

Här ignoreras också den sociala biten. Ser vi knappt hundra år tillbaka i tiden, en allt för kort tid för att ha stora genetiska skillnader mellan generationerna så ser statistiken ganska annorlunda ut. Då var det ju bara killar som tog högre utbildning nästan. Var det de smarta generna? Eller var det sociopolitiska förutsättningar tro? Komijävlagen.

Det handlar bara om att vara medveten om mönster där man som vuxen formar sitt barn utifrån sociala normer – precis som religion, klass eller whatever. Så länge barnet har det bra och man ser att hen (mer okej att skriva där än ”den/det” frågar du mig) har till att ha möjligheter att bli sin egen person utan påtryck så kör på.

Jag håller med om mycket av det han säger, man måste ha en annan dialog med barn när de har kommit upp i en ålder där de börjar få grepp om könsnormerna, men jag blir också  sjukt irriterad av den generella inställningen. Och tanken av att tjejer måste pushas till självkänsla –  att killar måste fokusera för att greja det-inställningen saknar en djupare analys än det biologiska. Så enkelt är det inte heller. Killar har inte fler sexuella förbindelser bara pga av testo. Att ignorera vad som är accepterat och socionomiskt tillrättalagt är att bara blunda för samhällets inverkan på individen. 

Och oavsett. Kom igen. Vi är smartare än det här. Oavsett om du tycker att arvsanlag skriker högre i beteendemönster än miljön – det är ingen som vill få alla att vara helt lika. Då har du missat poängen. Vill vill ge alla möjligheten att vara precis den de är. Inget annat. Hur kan det hindra någon att ge den möjligheter? Det är så sjukt lätt att bli upprörd för att någon tyckts trampa på en stor del av din identitet som kvinna/man för att det är något vi är. Det är en stor del av vår identitet. Det är ingen hemlighet det heller. 
Men för guds skull – varför bli så upprörd för att någon får möjligheten att INTE VARA SÅ SOM DIG? 

Och det är feminism för mig. 

Snapshots

Det är nog några saker jag alltid har hemma i skåpet. De saker som man när man tar den sista med en gång skriver upp på handlelistan, eller bakom örat, att man får med sig hem nästa dag som senast. De där grejerna som gör att man oavsett situation i varje fall somnar  inte bara mätt, men nöjd och glad också. (Ta det med ro, jag ska inte rabbla upp allt jag helst har i skåpet. Det sparar vi till en annan dag. Nu fokuserar vi på några grejer bara.)BildAvocado är en sådan sak. Jag kunde nog levt på avocado. Det är en helt strålande liten grej. Lite knotig och mörk på utsidan men pastellig och party på insidan. Mild men mäktig. Hade jag varit en frukt/grönsak hade det nog velat vara en avocado. Jag hade gärna velat vara mäktig liksom. Eller mild för den delen. Nu är jag nog mer som en kiwi. Luddig och hysterisk. 

Bild

Chili och vitlök kommer också högt på listan. Jag har nog någon sadomasochistisk gen som inte bara gör att jag vill plåga mig själv med femton olika varianter av chili när jag äter; jag vill också att den som tyvärr hamnar bredvid mig ska omges av ett moln av vitlöksångor. Inte så avocado gjort av mig när jag tänker efter.

BildKanske det här är någon grön grej? Att jag kopplar ihop gröna saker med bra saker? Avocadoassociativt? Squash är ju också automatiskt sjysst. Speciellt dubbelpanerat i mjöl, ägg och panko breadcrumbs och sprödbakat på ganska hög värme. Kanske är det krispigheten som får mig att gå igång?

Bild

Andra grönsaksmåsten är champinjoner och körsbärstomater. Och krossade tomater. Om Man har det hemma kan man nog få till vilken kväll som helst. Tomatsås är sjukt underskattat alltså. Till pasta eller starkare variant till klyftpotatis á la patatas bravas. Eller fullproppad med grönsaker i en tortilla. Uttunnad som en soppa. På en pizza. 

Tomatsås är nog lite som scouterna. Alltid redo, jävla rekorderligt.