DSC_2510

A high hat, a piccolo and a cane…

Våra skåp är tomma just nu, och min förkylning låser mig inne i lägenheten så det blir ingen mat idag. Maten är inställd. Vi får leva på ketchup och kapris idag.

Det betyder att vi får hitta på något annat här idag. Ni kan få se några gamla hattar om ni vill? Jag har ett helt gäng med gamla hattar från 20-60-talet som jag använder alldeles för sällan. De är så fantastiskt fina! När vädret tillåter något annat än stora stickemössor med öronflappar ska jag rasta dom hela tiden.

Släng på A high hat, a piccolo and a cane, eller lite electroswing för den som vill med High Hat, så kan ni få en liten hattrundtur av dom finaste.

DSC_2494

Den där lilla kepsen är något av det finaste jag äger och har. Den var 20 dollarsfynd från en vintagebutik på Magazine Street i New Orleans som är det kanske bästa gatan i världen när det kommer till att köpa gamla saker. Vi åkte tillbaka dit tre dagar och bara gick upp och ner på båda sidorna. Tror det fick följa med tre eller fyra hattar hem bara från Magazine Street, och det är ett rent under att allt överlevde flygturen hem. Älskar de pyttesmå lite fransiga, gulnade blommorna och hur dom står sig mot sammetsbandet och den marinblå stråflätningen.

DSC_2505Den här lilla 20-talshistorian är en annan riktig favorit som fick följa med hem från Louisiana. När jag köpte den, för inte mer än 30 dollar, hade den ett finmaskigt flor som täckte halva ansiktet, men på grund av den höga åldern frasade det sönder bara man såg på det. Jag har stora planer om att ersätta det en dag, men är så rädd att förstöra den. Innanför brättet sitter det en handsydd lapp som berättar att det är en reproduktion av en Christian Dior! Jag tänker mig att en flicka för jättelänge sedan gick runt och kände sig som världens finaste och moderiktiga!

DSC_2502Det här är en riktig partyhatt, som jag tråkigt nog bara använt en gång, i ett bröllop. Man ser det inte på bilden, men den är helt chockrosa på insidan och när man bär den lite som en kinahatt lyser hela ens ansikte upp i färg! Den här hatten fick jag alldeles gratis på mitt och Espens smultronställe till brukthandel, som är jättehemligt. Annars kommer någon och köper alla fina saker innan jag hunnit norpa dom! Det är det billigaste stället någonsin, och när man handlar en del saker brukar han alltid skicka lite gratisgrejer för att ja, han bara gör det. Det är inte som att shoppa i Oslo direkt! Det går inte att inte vara glad i den där hatten, så länge man passar sig för starka vindpustar, och andra festdeltagare som gärna rycker i fransen! Tippar på tidigt 50-tal, några motbud?

DSC_2497Det här den yngsta hatten jag har, min lilla Pan Am-hatt. Den har verkligen världens finaste duvblå färg och floret är sådär helt lagom stort. Den här andänder jag jättesällan, för jag har verkligen aldrig 60-talskläder, och det blir lite tröttsamt med alla flygvärdinneskämt till slut. Den här är köpt på Gatsby på Markveien här i Oslo, som är en helt spekakulär butik om man behöver väskor, inredning och handskar och sådant. Ganska dyrt, men så slipper man rota igenom 70-talskaftanerna.

DSC_2510

Längst bort på drinkvagnen ser man en platt svart historia. Jag hade sådan pangtur att vår roadtrip i sydstaterna sammanföll med Mardi Gras, som det året också sammanföll med min födelsedag! Så den svarta ganska enkla hatten fick jag i present av min bästa vän, när vi firade i Memphis. Det var den kanske finaste födelsedagen jag någonsin haft – åt king cake (sockerchock) till frukost, vi drack Martinis med Earl greyinfuserad vodka, åt blackened redfish och spelade biljard tills vi gick tomma för quarters på en bar som hette The Flying Saucer, där dom hade flera hundra öl på tapp. Till slut hamnade vi på en liten blueshåla på Beale Street där en full tant frågade om Norge låg i Alaska eller Ryssland, och om vi pratade franska där.

Jag tror vi ska försöka toppa det i år. Vi lurar över alla vi känner på födelsedagskalas/inflyttningsfest och har vårt vanliga knytkalas med tapas! Det blir alltid massor roliga nya saker man aldrig har lagat förr. Vi brukar stå för patatas bravas med den starkaste långkokta tomatsåsen, sangria och honung/vitlök/limeöring. Så det dyker nog upp här framöver. Och så får vi se vilken hatt som blir födelsedagshatten i år!

5 thoughts on “A high hat, a piccolo and a cane…

  1. Ping: #blogg100 – Mer näthatt, mindre näthat « arkland

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s