My Funny Valentine

Bild

Valentine är något dravel alltså, men varje år vaknar jag oavsett med en känsla av att man borde göra någonting fint. Inget stort. Men något. Inga diamanter eller knappt ens blommor, det är nog viktigare att ta lite mer oväntat när andan faller på. En spontanblomma på en tisdag vägre tyngre än en pliktblomma 14 ferbuari.

Vår Valentines firades egentligen som alla andra dagar – jag lagade god mat och Espen bakade brownies. Vi låg och pratade strunt i en timme eller två och sedan somnade vi framfør Catwoman med Halle Berry. Och det är fanimig essensen av kärlek.

Det bästa med maten var att det inte tog någon tid att prata om. Lite marinering, lite slappa framför Netflix, koka upp lite vatten och så var det ju mer eller mindre klart.

Sötsur marinerad scampi med limecouscous och vitlökssås

Søtsur marinerad scampi

Ingredienser:

  • Nog rå, tinad scampi till 2 pers
  • 2 klyftor vitlök
  • en halv finhackad chili
  • 2 msk honung
  • saft av en halv lime
  • olja, soya, en klatt rømme eller kvarg
  • 3 msk jordnötssmör (LAGA EGET, din latmask)
  • 1 dl tropisk juice (fungerar bra med annan juice också så länge den är lite syrlig)
  • 1 mask potatismjöl
  • lite äppelcidervinäger om det ändå står i skåpet

Marinering: Scala scampin. Blanda lime, soya, olja, vitlök, chili, honung och en klatt rømme i en burk som rymmer all scampi, och blanda ner dom. Det kommer se lite äckligt ut, typ som bilden under. Som små nakna aliens.Är det något jag ogillar så är det att skala räkor och andra skaldjur. På Alla Hjärtans borde man kunna övertala någon annan att göra det för en men nej nej. Han var ”på jobbet” liksom.

Bild

Låt det stå och marinera i kylskåpet så länge du vill och hinner. Ta en dusch. Se en bra film. När du har gjort det så värmer du upp en panna utan fett. Lägg i scampin MED marinad. marinaden kommer bli en härlig sötsur sås med smak av jordnötter och sommarnatt till slut, ser du. Låt scampin koksteka ett par minuter. Rör ur potatismjölet i ett glas med juicen och vinägern och tillsätt när scampin är nästan genomstekt. Klegga i jordnötssmöret och rör ut. Låt allt koka ihop tills det har en konsistens du gillar.

Bild

Limecouscous

Ingredienser:

  • 2 dl couscous
  • 2 dl vatten
  • saft och skal från en halv lime
  • grönsaker – vi använde svamp, broccoli och vitlök.
  • 1 dl hackad purjolök
  • spiskummin, salt och peppar

Stek upp grönsakerna, inte purjon, i mycket smör och krydda. Häll i två dl vatten och koka upp. Ta kastrullen av værmen och häll i couscousen. Täck över med ett lock och låt det stå och svälla i ett par minuter. Riv i limeskal och häll i limesaften.

Rømmesåsen är bara att blanda rømme och massor av vitlök, rosmarin, cayennepepper och grovmald svartpeppar. Målet ska vara att grannen ska känna din andedräkt, men sån är jag.

Browniereceptet får ni vänta på till en annan dag. Delvis för att vi åt upp den med glass innan jag hann ta bilder. Men mest för att jag har ett sjukt bra ordskämt till en mycket bra jazzsång som jag kommer spela på mer än nödvändigt.

Hoppas att ni hade en lika fin dag som oss!

Mardi Gras

Glad Mardi Gras i efterskott! Gårsdagen firades dessvärre i brist av New Orleans, men full av god stämning och ja – en semla eller två. (Det blev två alltså, det var min middag. Sunt och gott på samma gång). Och lo and behold – jag och Sofie bakade dom helt själva! Degen dog inte, och det var ett mindre mirakel. Varken Sofie eller jag är några duktiga bagare, Sofie använder knappt sitt kök, det enda man med säkerhet kan säga finns där är en säck med 25 kilo ris. 

Här i Norge äter man helst inte svenska semlor, som är det enda rätta (men bara en dag i året, nog är nog), men fastelavnsboller. Det är som en vanlig hederlig semla men de byter ut mandelmassan med…hallonsylt. Vilken besvikelse. 

Men bakandet var en upplevelse. Och årets fettisdag blir faktiskt helt receptfri för bloggen. Det var ett konstigt recept vi använde, och även om vi fick till det så vill jag inte helt rekommendera det. Det smakade lite… ägg, och det var ett äggfritt recept. Det blev helt enkelt inga bloggsemlor. Jag tror vi överlever utan ett till uttjatat bullrecept, använd ett ni får att funka.

Istället blir det lite bildextravaganza. För även om bakandet kröntes med ganska sjyssta semlor var det egentligen stämningen och bakandet och människorna som tog del som gjorde dagen. 

ImageSom till exempel de här två praktexemplaren av hejdundrandes kvinnfolk, som Shpresa som gjorde mig sällskap över ganska många koppar kaffe på T18. På T18 jobbar Sofie, till höger, en barista extraordinaire och en väldigt bra bästis att ha när skiten träffar fläkten som vi säger på svenska. 

ImageVi blev överraskade med en slags söt, mjölkkokt risdessert med pistagekross och granatäpplen av deras kollegor som tyckte vi behövde lite sötsaker till kaffet. Hett tips: Bli kompis med folk som jobbar på bra kaféer. 

ImageOch lite måste vi ändå skryta av våra hemmaknåpade semlor. Det ska nämnas att vi halvvägs in i bakandet såg på varandra. Sofie sa lite irriterat: ”Nej, nu tycker jag att det blev lite mycket bakande här, och lite lite sprit.” Nog pratat! Vi lockade dit några fina flickor, och öppnade en vinflaska. Vi måste ju nära drömmen om Mardi Gras även om ingen kastar beads på oss. 
Kvällen avslutades på Bårdar Swingklubb, där vi varje tisdag har socialdans. Det var en hel bunch of rythm där kan berättas, några fantastiska danser med ännu mer fantastiska dansare och ett kilo svett lättare ramlade jag in genom dörren och semmelmätt till sängs. En fin fettisdag!

 

 

More beer!

När jag var liten brukade min mamma laga scones till oss på helgmorgnarna. Flagiga, smörtyngda scones, täckta med smält smör och apelsinmarmelad. Scones följde med oss upp i tonåren och jag speciellt väl morgonen efter en midsommarafton. Några vänner hade kommit ut till oss på landet och vi hade suttit på verandan med en box med vin vi smugglat ut från köket, jag måste ha varit sexton, sjutton år gammal. Mitt i den ljusa sommarnatten hade dimman rest sig och låg som ett täcka över ängen som ledde ner till Stångån. Morgonen efter låg samma tunga dimma över huvudet.

Vi hade alla somnat i vardagsrummet, och för vi visste ordet av dök min ömma moder upp med frukostbricka med nybakta scones, hemmalagad lemon curd och en stor kanna starkt, starkt te. Det finns inget som en moders omtanke som kan bota bakfylla med sådan rask effektivitet.

Men så en dag skulle jag flytta hemmifrån, till min första lägenhet. Den var 15 kvadratmeter stor med snedtak, och var det bästa krypinnet man kunde tänka sig. Innan jag och flyttlasset åkte in till Linköping, från beckmörka landsbygden med vita knutar och falu rödfärg, samlade jag ihop en liten bok med recept på sådant bara mamma kunde laga, Först i boken står scones.

Image

Jag måste erkänna att jag under åren har förändrat lite på hennes recept. En fattig gymnasiedag efter vi hade haft pokerkväll med folköl på mina 15 kvadratmeter var jag tom för mjölk, och fick helt sonika använda motsvarande vätskemängd i ja, folköl. Resultatet blev ett lite luftigare rundstycke med en lite humlig hint. Inte tidernas skillnad, men nog för att fullända det. Jag har också fått för vana att tillsätta lite grädde för att få lite tyngd och rundare smak.

Och det är en fantastisk anledning att ha lov att dricka lite öl till frukost (om man nu känner behov för det, men det är inte att anbefalla). Slå på More Beer med The Andrews Sisters, eller om du är så galen och använder en lite finare öl så behöver vi fira detta med Fancy Beer av Two Man Gentlemen Band.

Image

I shout more beer scones!

Detta receptet räcker till  stora scones, går finemang att halvera om man är ensam hemma. Har man inte öl och grädde hemma, går det lika bra att använda mjölk. precis som mamma gjorde.

Ingredienser:

  • 4 dl vetemjöl
  • 50 g smör
  • 1 dl billigt öl
  • 0,5 dl grädde
  • 0,5 tsk salt
  • 1 tsk bakpulver

Sätt ugnen på 200 grader. Smula sönder alla torra ingredienser med smöret, så att det helt saknar smörklumpar. Gega i öl och grädde med händerna. Forma två platta kakor, och skär en skåra i mitten, och stek 10-15 minuter mitt i ugnen. Det fina med bakpulverbakst är också att det går inte att misslyckas, om man inte knådar degen alltför alltför mycket. Låt bli det.

Servera med massor smör, marmelader, hemmalagat jordnötssmör, lemon curd… Vad som nu finns hemma. Det viktigaste är att man får en kopp riktigt starkt te till!

A high hat, a piccolo and a cane…

Våra skåp är tomma just nu, och min förkylning låser mig inne i lägenheten så det blir ingen mat idag. Maten är inställd. Vi får leva på ketchup och kapris idag.

Det betyder att vi får hitta på något annat här idag. Ni kan få se några gamla hattar om ni vill? Jag har ett helt gäng med gamla hattar från 20-60-talet som jag använder alldeles för sällan. De är så fantastiskt fina! När vädret tillåter något annat än stora stickemössor med öronflappar ska jag rasta dom hela tiden.

Släng på A high hat, a piccolo and a cane, eller lite electroswing för den som vill med High Hat, så kan ni få en liten hattrundtur av dom finaste.

DSC_2494

Den där lilla kepsen är något av det finaste jag äger och har. Den var 20 dollarsfynd från en vintagebutik på Magazine Street i New Orleans som är det kanske bästa gatan i världen när det kommer till att köpa gamla saker. Vi åkte tillbaka dit tre dagar och bara gick upp och ner på båda sidorna. Tror det fick följa med tre eller fyra hattar hem bara från Magazine Street, och det är ett rent under att allt överlevde flygturen hem. Älskar de pyttesmå lite fransiga, gulnade blommorna och hur dom står sig mot sammetsbandet och den marinblå stråflätningen.

DSC_2505Den här lilla 20-talshistorian är en annan riktig favorit som fick följa med hem från Louisiana. När jag köpte den, för inte mer än 30 dollar, hade den ett finmaskigt flor som täckte halva ansiktet, men på grund av den höga åldern frasade det sönder bara man såg på det. Jag har stora planer om att ersätta det en dag, men är så rädd att förstöra den. Innanför brättet sitter det en handsydd lapp som berättar att det är en reproduktion av en Christian Dior! Jag tänker mig att en flicka för jättelänge sedan gick runt och kände sig som världens finaste och moderiktiga!

DSC_2502Det här är en riktig partyhatt, som jag tråkigt nog bara använt en gång, i ett bröllop. Man ser det inte på bilden, men den är helt chockrosa på insidan och när man bär den lite som en kinahatt lyser hela ens ansikte upp i färg! Den här hatten fick jag alldeles gratis på mitt och Espens smultronställe till brukthandel, som är jättehemligt. Annars kommer någon och köper alla fina saker innan jag hunnit norpa dom! Det är det billigaste stället någonsin, och när man handlar en del saker brukar han alltid skicka lite gratisgrejer för att ja, han bara gör det. Det är inte som att shoppa i Oslo direkt! Det går inte att inte vara glad i den där hatten, så länge man passar sig för starka vindpustar, och andra festdeltagare som gärna rycker i fransen! Tippar på tidigt 50-tal, några motbud?

DSC_2497Det här den yngsta hatten jag har, min lilla Pan Am-hatt. Den har verkligen världens finaste duvblå färg och floret är sådär helt lagom stort. Den här andänder jag jättesällan, för jag har verkligen aldrig 60-talskläder, och det blir lite tröttsamt med alla flygvärdinneskämt till slut. Den här är köpt på Gatsby på Markveien här i Oslo, som är en helt spekakulär butik om man behöver väskor, inredning och handskar och sådant. Ganska dyrt, men så slipper man rota igenom 70-talskaftanerna.

DSC_2510

Längst bort på drinkvagnen ser man en platt svart historia. Jag hade sådan pangtur att vår roadtrip i sydstaterna sammanföll med Mardi Gras, som det året också sammanföll med min födelsedag! Så den svarta ganska enkla hatten fick jag i present av min bästa vän, när vi firade i Memphis. Det var den kanske finaste födelsedagen jag någonsin haft – åt king cake (sockerchock) till frukost, vi drack Martinis med Earl greyinfuserad vodka, åt blackened redfish och spelade biljard tills vi gick tomma för quarters på en bar som hette The Flying Saucer, där dom hade flera hundra öl på tapp. Till slut hamnade vi på en liten blueshåla på Beale Street där en full tant frågade om Norge låg i Alaska eller Ryssland, och om vi pratade franska där.

Jag tror vi ska försöka toppa det i år. Vi lurar över alla vi känner på födelsedagskalas/inflyttningsfest och har vårt vanliga knytkalas med tapas! Det blir alltid massor roliga nya saker man aldrig har lagat förr. Vi brukar stå för patatas bravas med den starkaste långkokta tomatsåsen, sangria och honung/vitlök/limeöring. Så det dyker nog upp här framöver. Och så får vi se vilken hatt som blir födelsedagshatten i år!

Sweet Sue

Image

Det här, godvänner, är en jordnötsplanta, och den har ett oförtjänt dåligt rykte. Det är en billig nöt, lite tråkig nöt, lite tröttsam. Det är den där killen i klassen som inte är så trevlig, men ändå ska vara med på alla fester och står där och är lite jobbig hela tiden. Ingen vill helt prata med honom.

Det är å andra sidan en helt fantastisk liten nöt. Jag hade en gammal bekant som på en fest hittade en skål med jordnötter. Han bar runt den med en barnslig lycka i ögonen och gick fram till en annan man på festen.

”Hur mycket tjänar du i månaden då?”, frågade han och såg honom rätt i ögonen. Mannen, eller grabben var det väl snarare, såg nervöst tillbaka, och svarade att nja, han visste nog inte. Han svarade något i mellanklassen för vad då, när vi var strax under 20-strecket, var normalt.

Min bekant tog en nypa jordnötter, kastade dom på grabben, skrattade hysteriskt och sprang därifrån skrikandes:

”Peanuts!”

Den historian hade jag aldrig haft om festvärden serverat cashew, eller para, eller en annan riktig nöt. Inte den underskattade lilla nöten som inte ens är en nöt. Inte växer den på träd över jorden. Tänk vad mycket kul man kan ha med en jordnöt! PBJ! Satésås! Sweet Sues!

Hursomhaver, jag har haft ett kilo jordnötter stående i köksskåpet nu ett tag. Det är inget jag vanligtvis har, men min pappa donerar inte bara sjuka mängder hemmaodlad chili, utan också flera kilo jordnötter. Och när jag går runt i lägenheten som ett litet spöke, rastlös och kaffestinn, är det inte konstigt att sockersuget borde stillas med Sweet Sues, en supersöt jordnötsfudge. Godast blir den när sötman balanseras med lite bittersurt limeskal, och havssalt på toppen. Som  en kallsup i Oslofjorden.

Sweet Sue i Sidney Bechets version är aldrig dumt att ha på i bakgrunden, eller Three little Squirrels (Nuts to you) av Louis Jordan. Said the mama squirrel to the papa squirrel nuts nunununuts to you…

Image

Sweet Sues

(Jordnötsfudge med lime- och havssaltstopping)

Du behöver:

  • Plastbunke 
  • Stavmixer eller hushållsassistent
  • form klädd med bakplåtspapper
  • Ett starkt sötsug, för den här fudgen är riktigt söt.

Ingredienser:

  • ca. 2 dl rostade jordnötter
  • 0,5 dl smält smör
  • 2 dl brunt socker
  • 1 dl mjölk
  • 3 dl florsocker
  • 1 tsk vaniljessens
  • skal från en halv lime, havssalt

Först ska vi laga jordnötssmör! Det är busenkelt, det är bara att pulsera i hushållsassistent tills det blir en tjock massa. Det går lika bra att stavmixa, men tar lite längre tid. Tycker du smöret blir lite ”torrt” kan man tillsätta lite smakneutral olja. Jag tycker alltid det blir godast om det är lite bitar och klumpar kvar.

Smält smöret i en kastrull och tillsätt brunt socker och mjölk. Låt det koka upp och bubbla på i ett par minuter medan man hela tiden rör. Ta kastrullen från plattan och tillsätt vaniljessens och jordnötssmör.

Häll upp florsockret i en plastbunke, och häll över jordnötsgeggan. Rör ihop tills allt socker har löst sig. Känns smeten lite tunn så kan du tillsätta lite mer florsocker.

Häll över smeten i formen klädd med bakplåtspapper och riv över limeskal och havssalt. Har fudgen hunnit stelna lite redan kan det vara bra att försiktigt trycka fast salt och skal med handflatan. De som ska bjudas sätter nog pris på om du tvättar händerna innan, men havssalt täcker över den värsta handsvettsmaken. Låt den stå kallt i ca en timme, eller tills den känns helt fast. Skär upp i rutor och förvara i en tättslutande burk. Vem försöker jag lura? Dom ska följa med mig och bluegrassgrabbarna i Brokeland Bullets på en öl efteråt efter de har övat, och när 6 öltörstiga musiker får händerna på Sweet Sue… Ja, det är bra att jag har hunnit äta upp hälften själv.

Image

(Bilderna idag är som vanligt tagna av mig, men min duktiga far har redigerat.)

Filmstund

Det här handlar varken om jazz eller om mat, men den här kortfilmen utspelar sig i varje fall på 40-talet så tidsåldern får vara vår gemensamma hållpunkt. Poängen är hur som helst att om du inte redan har sett Disney’s kortfilm Paperman så får du göra det nu med en gång.

Oscarsnominerad är den också. Och för att återknyta lite grann till jazz så vann följande lilla film en Oscar, med en jazzsångare i huvudrollen, pris för Best Live Action Short:

Men nu får jag väl också erkänna att det inte direkt är bara jazz och swing jag hör på. Med en banjospelande sambo i bluegrassband och en gammal bästis som ville höra på Townes van Zandt hela tiden så blir det ganska mycket americana, bluegrass och folk. Och jag tycker verkligen att det är en bra idé att sätta av 13 minuter för att se musikkortfilmen Blood on My Name. Det är en musiknarrativ i southern gothic och det är så satans bra.

Sådär, nu får vi en timmar framför youtube och vimeo, så fortsätter vi laga mat efter det. Bra. Då säger vi så!

Andy Bean’s Bounce

Jag slutade äta kött för nästan tio år sedan. Jag var 14 år gammal, gick på högstadiet, och ville rädda världen, krossa patriarkatet och rädda många kor, med tonåringens övertygelse. Det kan låta som att jag försöker förminska mitt beslut, men det är det sista jag vill. Jag kan sakna tiden då man hade övertygelser som var så starka. När man tog en ståndpunkt utifrån det enda rätta, istället för att försöka nyansera saker tills man till slut inte gör… ja, någonting. Bara flyter med.

Image

Men oavsett, jag slutade äta kött, och det har jag aldrig börjat med igen, även om jag kanske inte inte missionerar mina åsikter med samma vigör. även om jag blev en sådan fiskerian, eller fuskerian, som äter fisk och skaldjur. Jag har landat någonstans där att mina matvanor är mina matvanor och det borde ingen lägga sig i, lika lite som jag kan tvinga någon att sluta äta något dom vill äta. Jag blir jätteirriterad när folk ifrågasätter min rätt att inte äta kött, som jag tänker mig att andra kanske känner om jag lägger mig deras mat.

Fegt, kanske. Konflikträdd, helt säkert. MEN där står i varje fall jag.

Till poängen, bönor. Bönor på hemetisk burk, i lake. Något jag aldrig äter förutom kanske vita bönor i tomat till cowboyfrukosten (minus bacon). Har för övrigt en väninna som hade en minigris som hette Chuck Norris Bacon. Men bönor är ju ganska underskattade grejer! Finns säkert många bra grunder att blöta och koka sina egna, men tidsperspektivet spelar in.

Image

De små klumparna vid sidan av salsan är pappas hemmaodlade chili. En dag fick jag ett stort stort kuvert i posten, med ett par hekto nyskördad chili. Den fick först lufttorska i närmare en månad, och sedan rostade jag den på låg värme i två timmar så den fick en lite bränd rökig smak. Nästan bisarrt starka! De bor i plåtbussen som du ser längst bak i bilden, ett gammalt loppisfynd.

Jag är lite sådär barnsligt glad i Jonas Crambys blogg, och han är kungen på tex mex. Inga fnuttiga kryddpåsar eller färdiga Santa Maria-salsor där inte. Han har skrivit boken Tex Mex från grunden, som jag host host gärna önskar mig till födelsedagspresent. Fyller år nästnästa torsdag, så ni vet. Jag har behållt min stolthet och envishet mot halvfabrikat och färdiggrejer sedan tonåren, tack och lov. Så till gårdagens middag lagade vi Crambyinspirerade Andy Bean’s Bounce tortillas, med med lite mer europeiska kryddor!

Image

Andy Bean’s Bounce

Varm bönröra, kallrörd tomatsalsa, rosésvamp och tillbehör.

Du behöver:

  • En förståelse för att finhackad här betyder FINhackad.
  • God aptit

Kallrörd tomatsalsa (Homegrown tomatoes)

Ingredienser:

  • 8 körsbärstomater
  • en halv ganska stark chili
  • 4 cm purjolök
  • 1/3 röd paprika
  • 1 stor vitlöksklyfta
  • saft från en halv lime
  • lite olja,salt, peppar, spiskummin, rosmarin

Finhacka, och jag menar verkligen finfinfinhacka, alltihop och rör ihop i en skål. Tillsätt olja, limesaft och kryddor och låt sedan salsan stå och dra medan du gör allt annat.

Bönröra (Andy Bean’s Bounce)

Ingredienser:

  • 1 konserv med mjöliga bönor, vi använde Butter Beans
  • en halv chili, finhackad
  • 1/3 paprika, finhackad
  • 3 cm purjolök, finhackad
  • 2 stora vitlöksklyftor
  • smör, spiskummin, salt peppar

Stek upp chili, paprika, purjo, vitlök och kryddor i gott om smör i någr aminuter. Tillsätt bönorna och medan det kokar mosar du bönorna med sleven tills det blir en tjock massa. Låt bönröran koka tills den blir tjock och fin i konsistensen. Smaka av med mer kryddor.

Rosésvamp

Ingredienser:

  • Två nävar champinjoner
  • Rosépeppar, salt, smör

Stek upp den hackade svampen i  massor med smör och krydda med kryddorna. Easy peacy!

Tillbehör:

Här hade jag gärna sagt hemmalagade tortillabröd men det får vi göra en annan gång, avocado, sallad, det vi i Norge kallar rømme (nästan som créme fraîche eller kvarg).

Men nu till musiken! Det ligger några länkar vid tillbehören, men man kan alltid komplettera med lite Ella Fitzgerald och The Bean Bag Song, för när vill man inte ha lite Ella? Men det viktigaste tillbehöret är nog en kall, lite bitter och humlig öl. Sedan kan man dö lycklig.